johannasydafrika

SO HOT! är vad kushushu kakhulu betyder på xhosa. Det viktigaste begreppet på min Transkeiresa, för där var det väldigt varmt. Fast inget är som Stellenbosch just nu, för det finns inte något hav härintill! SÅ VARMT!!!! STeeeeeeeeeeeek. Ingen direkt vind att tala om, bara 37 grader och blå himmel. Sitter i skuggan och svettas. Ska inte klaga dock. Föredrar detta med hästlängder före juli och augusti förra året..... och i helgen ska jag SURFA igen äntligen! Träffade på Paul på karnevalen här i helgen, en snubbe jag snackade lite med i Cintsa, Transkei, under resan, och det visar sig att han RÅKAR bo själv just nu i sin mammas skitdyra strandvilla i Bikini Beach en halvtimme härifrån, RÅKAR ha en brorsa som är sponsrat surfproffs men just nu i armén dvs massa utrustning hemma som man kan låna, och som RÅKAR inte ha något särskilt för sig de närmsta två månaderna innan han sticker till Spanien. Och jodå, han ville gärna lära mig surfa..... :D låter lite för bra för att vara sant, men till helgen är det tänkt att jag ska sticka dit och surfa!

Bulungula var rätt off all typ av mobiltäckning, vilket är bra för alla sinnen att koppla av. Men om man höll telefonen mot köksfönstret så kunde man ta emot och skicka meddelanden, så där stod allas telefoner parkerade, gick dit och kollade någon gång om dan.... total tillit på det där stället, verkligen vid vägs ände så det var bara oss backpackers och byborna där, jag hade förutom telefonen i köket också alla mina värdesaker i mitt tält, sov själv i det och det var verkligen avslappnande att kunna känna sig totalt trygg och säker.

Oj alltså, jag pratar mycket om Bulungula men det var verkligen en speciell upplevelse! De folk jag träffade på under resten av min resa fick verkligen höra tills de nästan fick nog hihi och mina kompisar här är också mycket väl upplysta nu. Helt fantastiskt, eko-lodge i paradiset med community patos och radikala sociala visioner!!!

Här är Fatima som flätade mitt hår i East London. fyra timmar tog det... blev snyggt men inte så bra fästat, tror inte hon brukar fläta vita folk så ofta och det krävs lite annat för att de ska sitta kvar, misstänker jag... man har lite annan hårkvalite liksom. Men tjusigt blev det! Och hon var en ganska typisk ung xhosa tjej, 22 år som blivit tonårsmamma, nu har en fyraåring, ingen utbildning trots att hon gärna skulle vilja, hon sa det är svårt att få stipendier för att plugga på universitetet.

Mitt första stopp var ett vanligt vuxet guesthouse i Mthatha, för det fanns inget backpackers och jag var tvungen att sova över en natt innan jag kunde ta mig till Nqileni och Bulungula. Jag fick middag där, och fick både kycklingfötter - och kycklinghuvud! Förmådde mig att smaka, kändes skumt! men det smakade mest segt....

Här i Port St Johns där jag blev kvar i sex dagar efter att jag lämnat Bulungula. Närmre civilisationen, inte lika paradislikt men fortfarande en riktig xhosa samhälle. Backpackerset där var mer regular fun liksom jämfört med Bulungula, träffade roliga kompisar och vandrade, badade, kastade frisbee, fest, spela kort...  och det var såklart sagolikt vackert där vid indiska oceanen och i regnskogen som vi kunde vandra i intill vattnet, fast på ett annat sätt än bulungula.

Public Transport finns inte riktigt i Sydafrika, så alla som inte har pengar till bil (läs: svarta) åker vita minibussar överallt, sk minibustaxis. När jag åkte från Bulungula vidare så tyckte Dave som har lodgen att jag visst kunde ta minibustaxi, körde mig till the taxi rank, förklarade på xhosa för chauffören var jag skulle och sen fick jag trycka in mig där med femton andra och lyssna på hög xhosa musik och betala bara 22 rand (samma som svenska spänn) istället för 220 för att ta en turistig buss. en mycket trevligare upplevelse, genuint! Jag den enda vita/non xhosa speaking såklart. När jag väl inte var skraj längre (eftersom jag antog att Dave inte skulle satt mig på bussen om det inte vore safe) så insåg jag att det var ett mycket bättre, roligare, intressantare och billigare sätt att komma runt, så jag tog bara dem efter det! Och var alltid den enda vita, förstås. Och härnere tittar folk med jäääääätttestora ögon när jag berättar att jag tog minibustaxis och liftade, folk verkar tro att svarta människor per automatik är dåliga människor som inte vill annat än råna, eller nåt.

Här är Sam framför ett av otaliga vackra vattenfall under våra vandringar runt Hogsback! Han är alltså från USA och är statsvetare och har jobbat ett och ett halvt år i Irak för den amerikanska administrationen! VArit med och organiserat Saddams rättegång och massgravsutgrävningar och allt möjligt. Galet intressant att höra honom berätta om allt det. Han kom just därifrån innan jul och ägnar sig nu åt att resa upp Irakpengarna och bli av med adrenalinjunkie grejen som han säger att många som varit och jobbat i Irak dras med när de kommer hem till vanliga USA och jobb.

En dag där på Hogsback klev det in en kille som var den ende av två som tog bilder från Saddams rättegång. De två killarna hade spenderat så mycket tid tillsammans i Irak, Sam och den här Ben som är typ AFP/AP vad fasen den här nyhetsbyråns typ mellanösternchef eller nåt. De båda dog nästan av förvåning av att se varandra där, och sen satt de i två hela dar och drog Irakanekdoter och drack öl medan jag pratade med killens fru som jobbar för FN:s flyktinkommissariat i Kairo och såklart hade massa intressant att berätta för mig och kontakter att förmedla!!!

Sjukt underhållande att lyssna på alla irakhistorier, och det allra roligaste var att de istället för att säga "skål" när de drack sade "Saddam".......

Här är jag i Hogsback på ett supermysigt backpackers i bergen i en xhosa by där det sägs att Tolkien hämtade inspiration till Middle Earth! Jag och Sam, en amerikansk kompis, vandrade hela vägen från där jag står på bilden, ner i dalen, upp på Hog 1 till vänster om mitt huvud och tillbaka igen HA!!!! Fatta kraftprov, tio timmars hike eftersom vi tog en mysig en och en halv timmes omväg också.... Sam så himla skoj kille sade varje gång en ny utsikt kom "its pretty, huh" och var bara allmänt amerikansk och rolig... här har jag flätat håret också, på en salong i East London. har fortfarande kvar flätorna, sjukt skönt att slippa fixa med håret måste jag säga. Fast nu börjar de falla ut, har fått tips om en flash-salong i Cape Town som kan fixa dem ordentligt!

Lodgen ligger i slutet på denna strand... helt mitt ute i trygga landsbygden med bara genuint intresserade besökare och bybor runtomkring. Verkligen genuin upplevelse... och med den varma indiska oceanen som sveper in... paradiset.

Alla djuren vandrar fritt i byn mellan kullarna. De var alltsom oftast nere vid lodgen.. mysigt, kändes så naturnära. De vandrar fritt berättade Lindile, en kille som jobbade som guide vid lodgen och som kunde bra engelska. "Vi ser skillnad på korna", sa han, "men fåren måste vi spraya för de ser så likadana ut, annars blir det svårt att veta vems som är vems..."

Så här ser det verkligen ut i Transkei! Gröna kullar.... fast vatten är det få byar som har. Hav alltså. Det var nog det som gör att detta blir extra magiskt!

Förstå nice hink denna kvinna hade. De målar alla aliminiumgrejer supervackra, jag har tagit reda på exakt hur och ska nu sätta igång att måla snygga grejer till lägenheten!!

Invånarna i Nqileni village lever traditionellt med jordbruk och fiske. Här var vi ute och pronenerade, och de här kvinnorna var ute och jobbade. Kändes som att stiga in i en tidlös miljö - så har xhosa i TRanskei levt länge! De har lera i ansiktet för att skydda mot solen... smart!

Många superintressanta och underbara människor har jag mött på denna resa. Svårt att presentera alla här, men två av dem var det nygifta israeliska paret Paffy och Assaf som var fredsaktivister och vänsterintellektuella - så himla intressant att prata med dem! De har varit mycket i Gaza och varit human shields och sånt. De spred sån underbar hippie/god stämning runt sig, Assaf gjorde shiatsu på alla som ville för han tränar sig i healing, och... verkligen intressant att lära känna dem. De var dessutom på fler ställen som jag var på under resans gång, skoj.

Kan det finnas bättre ställe i världen för små bäbisar att vila - i skuggan av familjens hydda vid indiska oceanen, omsorgsfullt omhändertagna av storesyskon?..

Barnen i byn hängde mycket på backpackerset, det var ju skollov också så extra mycket tid över för dem. ETt par hade med sig en dator och det var såklart mycket spännande attraktion sådär ute på landet...

Så här ser det ut mest i Transkei, gröna kullar med de karaktäristiska runda huset och kor och får och getter hästar åsnor grisar gäss och massa barn överallt! här är precis nedanför lodgen.

Första och underbaraste stoppet på min resa var Bulungula, en lodge i en avlägsen by långt ute på landsbygden i Transkei. Byn heter Nqileni och vi fick åka deras fyrhjulsdrivna i tre timmar för att komma ut till havet till detta avlägsna paradis. Stället ligger precis där vågen bryter på bilden och herregud, det var verkligen det mest underbara ställe jag varit på. Byn äger 40 procent av lodgen och de jobbar där, verkligen kulturell interaktion och jag var så lycklig! Reste ju själv men träffat så många underbara människor, total tillit, lämna alla värdesaker framme, barfota, solcellsel.... alltså, jag kan nog inte beskriva nog hur underbart det var, vattnet, barnen, alla djuren som strövar omkring fritt... bäst jag lägger upp fler bilder istället! Blev kvar där 8 nätter, kändes som två underbara månader...

En dag senare har jag landat, kant att det ar mysigt att vara hemma i lagenheten, skolan har borjat och Stellenbosch kanns okej igen! Inte pa nagot nar sa fantastiskt vackert som Transkei forstas men well... att ha detta som bas for spannande upplevelser ar ju trots allt himla trevligt. Var bara tvungen att aterupptacka det....