johannasydafrika

Här är Asanda (vänster)  och Mbale (höger) som är ett par statsvetartjejer som jag träffat genom Kayamandiprojektet. Jag hängde med dem efter international food evening igår på efterfesten (bilden), och sen idag när vi var i Kayamandi var jag med dem. De har en hel massa intressant att lära mig, båda pratar Xhosa, Zulu, Afrikaans (hjälpligt Mbale...) och engelska. Plus att Mbales pappa pratar ett annat av de afrikanska språken, minns ej just nu, så det kunde hon också. Fatta språkkunskaper.
 
Idag när vi var i Kayamandi var jag med dem i klassrummet (pysseltimme med typ 10-12 åringar) och det var kul för de berättade för barnen på xhosa hur vi skulle göra drömfångarna. FAntastiskt språk, xhosa! Massa klickljud, jag har lärt mig 4 ord nu och det är cooooolt med ljuden!

Hur som helst Asanda var politisk och pratade med barnen om att de MÅSTE lära sig afrikaans för att kunna läsa på Stellenbosch universitet. Hon förklarade att det är enda sättet, för det finns inget xhosauniversitet, och engelska är bara på postgrad nivå. Helt sjukt i sig att det inte finns något xhosauniversitet, i Natal finns det ett universitet som är mer zuluspråkigt. De hade tydligen protestmarch om det här i våras. Hur som helst, så pratade hon på xhosa med tjejen som satt bredvid mig. Sen när vi gick hem till mig efteråt och drack te så berättade Asanda att hon sagt till tjejen att "är det spännande nu när det kommer massa vita studenter hit" sagt att "it is good that these people come here, that we can meet people and know that they do not all dislike us".

Tårarna bara sprutade, jag kan inte låta bli att bli förtvivlad över den lilla tjejens ord. Fortfarande känner de så! Inga vita bryr sig om att komma till Kayamandi, bara de svarta från Kayamandi kommer in och jobbar i Stellenbosch. Då kan vi veta att inte alla vita ogillar oss. Tyngden i de orden är så stor att det inte är möjligt att fatta. Och jag, jag ser mig inte ens som vit, jag har jättesvårt för de här rasterminologin de använder till vardags härnere. Jag är jag, och min hudfärg är inte viktig... men så är det inte här. Ja, om min närvaro kan få någon att känna att inte alla vita ogillar dessa vackra barn..... så är det ju värdefullt, men tungt.

Är fortfarande lite medtagen, och vi satt länge med tekoppar och pratade om Aha-moments, en sån som jag fick idag. Jag hade inte greppat att det är så många svarta barn känner sig fortfarande.

Jättefina tjejer de här två, Asanda och Mbale, många lärdomar får jag genom dem!