Insikter
Borjade storgrata haromdagen over min laptop nar jag satt och jobbade med tentan. Satt och laste teorier om intersektionalitet och funderade, och plotsligt gick det upp for mig som en smocka hur det ar att leva som svart kvinna i det har landet (och i varlden i ovrigt ocksa). Det gick upp for mig nar jag laste om kvinnor och utbildning att manga kvinnor inte har mojlighet att skaffa sig sjalvfortroende och inre styrka eftersom de inte knappt far nagon utbildning - hur ska man kunna havda sin ratt och sitt varde om man inte fatt veta att man har nagot?
Helt sjukt, leva i extrem fattigdom, kvinnosynen har ar lika ogullig och macho som pa manga andra stallen. Dessutom HIV/AIDS och en kultur som accepterar att man ar otrogna och kvinnor har ingenstans att ta vagen utom att stanna med sina man, de blir smittade av HIV/AIDS i sina egna akta sangar och sen ta hand om barn utan att ha nagra medel tillhands.....
Som Ilana och Cindy, mina sydafrikanska klasskompisar, uttryckte det mycket drastiskt haromkvallen nar vi at middag: imagine youre in a township where your house doesnt even have a proper door, then 5 guys can just come bashing through your door, your family is there but there is nothing they can do to help and the guys will gang rape you and off they go and there is absolutely nothing you can do about it.
Sakerhet i sig ar ett privilegium, och livet i townshipen har ar verkligen inte latt for kvinnorna, valdtakt ar nagonting kvinnor (och barn!) bara far leva med, och HIV/AIDS i valdtaktens spar. Livet for en kvinna med ekonomiska medel och en fattig kvinna, sarskilt i ett sa valdsamt samhalle som det sydafrikanska, skiljer sig sa mycket at att det knappt gar att jamfora.
jag ar sa priviligerad, att ha med mig 7000 CSN spann ar verkligen mycket pengar och folk lever pa ingenting. Det ar en klyscha och det ar klart jag visste innan att det var sa har det ar, men det drabbade mig plotsligt med full kraft och jag kande stor sorg.
Plus att jag som 26 ar och kvinna skulle ha 5 barn och varit bade valdtagen, misshandlad och HIV-smittad vore inte osannolikt om jag hade fotts 1980 i ett svart township i Sydafrika. Det kanns helt sjukt, det svindlar nar man inser att de privilegier jag har ar helt otroliga. Jag har inte behovt lara mig att veta min ratt och mitt varde, for jag ar liksom fodd in i det tanket - bara det ett enormt priviliegium.
Helt sjukt, leva i extrem fattigdom, kvinnosynen har ar lika ogullig och macho som pa manga andra stallen. Dessutom HIV/AIDS och en kultur som accepterar att man ar otrogna och kvinnor har ingenstans att ta vagen utom att stanna med sina man, de blir smittade av HIV/AIDS i sina egna akta sangar och sen ta hand om barn utan att ha nagra medel tillhands.....
Som Ilana och Cindy, mina sydafrikanska klasskompisar, uttryckte det mycket drastiskt haromkvallen nar vi at middag: imagine youre in a township where your house doesnt even have a proper door, then 5 guys can just come bashing through your door, your family is there but there is nothing they can do to help and the guys will gang rape you and off they go and there is absolutely nothing you can do about it.
Sakerhet i sig ar ett privilegium, och livet i townshipen har ar verkligen inte latt for kvinnorna, valdtakt ar nagonting kvinnor (och barn!) bara far leva med, och HIV/AIDS i valdtaktens spar. Livet for en kvinna med ekonomiska medel och en fattig kvinna, sarskilt i ett sa valdsamt samhalle som det sydafrikanska, skiljer sig sa mycket at att det knappt gar att jamfora.
jag ar sa priviligerad, att ha med mig 7000 CSN spann ar verkligen mycket pengar och folk lever pa ingenting. Det ar en klyscha och det ar klart jag visste innan att det var sa har det ar, men det drabbade mig plotsligt med full kraft och jag kande stor sorg.
Plus att jag som 26 ar och kvinna skulle ha 5 barn och varit bade valdtagen, misshandlad och HIV-smittad vore inte osannolikt om jag hade fotts 1980 i ett svart township i Sydafrika. Det kanns helt sjukt, det svindlar nar man inser att de privilegier jag har ar helt otroliga. Jag har inte behovt lara mig att veta min ratt och mitt varde, for jag ar liksom fodd in i det tanket - bara det ett enormt priviliegium.
Kommentarer
Postat av: matilda
jag är mållös.
Trackback