johannasydafrika

Det område i Stellenbosch dit de svarta tvingades flytta under apartheid, var Kayamandi. Det är Stellenbosch kåkstad, township. Jag var där med skolan på introduktion, eller rundtur, hur makabert det är låter. De vita byggnaderna med röda tak ni ser en bra bit bort, det är Stellenbosch university med campusområdet. Så nära är det mellan välfärd och väldigt svåra levnadsförhållanden. Mitt i alltihop så är det en fantastisk utsikt uppifrån Kayamandi, det ligger högt och är det klart är det fantastiskt fint.

Det var konstigt att vara där. Jag ville gråta, samtidigt som man inte kan låta bli att smittas av det liv som townshipet sjuder av: barn överallt, tvätt på tork, folk säljer grönsaker, grillar kött..... livet pågår mitt i de svåra förhållandena. Jag kände mig väldigt tagen efteråt.

Pratade en del med guiden, som själv bor där, om att det känns svårt och fel att komma som europé med kameror som kostar mer än vad de flesta av de svarta i Kayamandi tjänar på ett år. Men han menade att det är bättre att folk utifrån intresserar sig och kommer, än inte alls. Under apartheid, innan 1990, satte ingen vit sin fot i Kayamandi. Och, sade han, är det en av tio som kommer som engagerar sig för att göra en skillnad, så är det värt det. Han har ju rätt, även om olustkänslan av att vara det rika barnet på besök i misären är svår att bära.