johannasydafrika

Sist men inte minst har vi här Robben Island sett från utsikten på Signal Hill. Mäktig och konstig känsla att se fängelseön med egna ögon. Det är 10 kilometer ut i iskallt och strömt vatten fullt med hajar - inte konstigt att ingen rymling någonsin tagit sig därifrån. Vi diskuterade just om vi ska åka till Robben Island på fredag, då har vi inga lektioner denna vecka. Vill komma dit så fort som möjligt. Overkligt att man plötsligt är här och befinner sig mitt i detta så nyligen brinnande politiska inferno som nu är inriktat på försoning istället för hämnd och inbördeskrig. Det är bara 12 år sedan apartheid föll: en svindlande kort tid. Det märks ju inte minst genom de enorma klyftorna ekonomiskt som, iallafall här i Western Cape-regionen, knivskarpt verkar följa hudfärg. Det finns vita områden (som Stellenbosch University), sen finns de färgades bostadsområden strax utanför Stellenbosch, och sen bor de svarta i kåkstaden här intill, Kayamandi. Helt sjukt. 

Men jag pratade lite mer med Rob om det igår (den enda som inte känns som en valp av mina sambos kompisar) och han sa att det är inte lika tydligt i Joburgområdet, där finns mer av den svarta medel- och överklassen och då blir den vita rasismen inte lika stark. Här, menade han, är alla svarta fattiga och/eller kriminella och då är det lättare för rasistiska idéer att leva kvar.

Har börjat läsa nu böcker jag har om Sydafrikas historia, äntligen, och det ska bli ett viktigt steg för den liksom fysiska förståelsen att verkligen sätta foten på Robben Island och se vad vissa av ANC-ledarna fått gå igenom.

Och som ett steg mot ett försök att förstå de svartas verklighet i Stellenbosch ska jag till den lokala kåkstaden Kayamandi imorgon med volontärprojektet och få en introducerande, ja vad ska man kalla det, rundtur. Visst låter det sjukt, som om det vore djur på zoo. Jag avskyr att gå på rundtur för att titta på folks svåra levnadsförhållanden, men någonstans måste vi ju börja introduktion om vi ska göra någon nytta där under terminen.