uppsatsen KLAAAAAAAAAAAR
nu är den klar och inskickad! Känns hur bra som helst! Och nu drar jag på semester! Nyår på stranden! ååh imorgon kväll är det kvällsdopp i indiska oceanen vid bulungula i transkei (kolla januari förra året för bilder....) och nu vill jag inte blogga mer för jag vill uuuuuuuuuuuut från kontoret och bort från den här datorn! Gott Nytt År!
GOD JUL i hettan
jag hr massa roliga nya bilder och grejer som hänt men nu är det den här uppsatsen som jag måste avsluta...skrivaskrivaskriva bråka med excel om grafer etc. vänta på feedback. skrivaskriva. vadå jul snart? det är smällhett och ingen lucia och ingen advent har synts till. fatta noll kokosboll. men på julafton ska jag vara ledig då blir det STRAAAAAND!
nu åter till googla efter material till småreferenser som saknas...
nu åter till googla efter material till småreferenser som saknas...
Johanna med Honours Cum Laude
Så här glad var jag när jag fått min honours degree med distinction! Och jag lovar, jag var garanterat den enda med en adress i Kayamandi på min rulle.....
The faulty racial profile
Stellenbosch är ju verkligen en ö. Som inte liknar Sydafrika på något sätt, mer än som ett tvärsnitt av landets ekonomiska elit, förstås. Det var tydligt också på graduation ceremony, ni ser, idel vita fejor och en och annan coloured skalle. Tjejen som satt bredvid mig berättade att på förra årets ceremony hade en xhosa mama till en som tog examen avgett ett klassiskt afrikanskt glädjeskri (jag tror ni vet vad jag menar, men det är svårt att uttrycka i skrift....) Då hade folk blivit indignerade och typ "nej men det här är ju graduation nu får ni väl lugna er"......
Jag kan bara tänka mig vilket party dessa ceremonier måste vara i typ University of Walter Sisulu i Transkei där det är mest xhosa students. Oh! HAHAHA. Sång och dans och inte på något sätt tyst och disciplinerat som det var idag. Måste säga jag föredrar den svarta varianten hundra gånger om. Det drar ju ihop sig till kongress i ANC, och jag hörde nåt tal på radion imorse där publiken (svarta ANC supporters) bröt ut i sång efteråt. Yeah man, that's the way. Högljuddhet är så trevligt. =)
Graduation
Idag var det graduation ceremony! har ju tagit en sydafrikansk fyraårsexamen i statskunskap, kallas Honours Degree i det brittisk/sydafrikanska systemet. Det var långrandigt när 600 pers skulle få sina examen, gå fram till podiet och få sin gula bård påhängd. Men ändå högtidligt... fast jag har varit busy med uppsatsen, har inte alls hunnit tänka på ceremonin, har inte hunnit organisera någon hejaklack och dessutom mina klasskompisar läser tvåårs master så de examineras inte förrän nästa år. Var typ en från min klass där. Men det var skojigt att ha upplevt.
LUUUUND
Ingen stad har en sån förmåga att få mig att få magpirr av längtan som Lund. AAAH! Nu när jag gick in på sydsvenskan.se fick jag total längtan. Började surfa runt och läsa om spex och..... att jag missar VarGladSpexarnas jubileumsbal i mars 2008 är ju bara total depression. Jag vill gå på sittning i asschyssta finkläder och äta trerätters i tre timmar, gasta massa sånger med fåniga rörelser, flirta med bordsherren (och om det inte funkar, med han på höger sida), framföra underhållning med tjejerna till kaffet, dricka punch, tjoa och tjimma! Vad är det här? *längta*
Fast....vad är väl en bal på AF? Den kan ju vara tråkig, dötrist men förmodligen alldeles.. alldeles.... underbaaaaar.......
Som tur är kan man aldrig riktigt vara överklädd bland xhosas, i kyrkan på söndagar skulle man lugnt kunna komma i full balstass utan att väcka uppmärksamhet. African Mamas kommer verkligen i full traditionell klädsel, det är så ljuvligt. Och där gastas det schyssta sånger i sex spontanstämmor med en del roliga rörelser. Så visst, jag är inte helt förlorad. Men ÄNDÅ! Indianen! Bordeaux Bordeaux! Spritbolaget! Så lunka vi! Punschen kommer! AAAH!
(oh hjälp jag låter som en 35+ som längtar tillbaka till studentlivet. jag är snart där. en 25+ som längtar tillbaka till the good old days när man kunde basta till kl 04 på AF och glömma bort att man hade föreläsningar dagen därpå....)
sverige då och sydafrika idag
Läste intressant artikel idag i Sydsvenskan
http://sydsvenskan.se/malmo/article285699.ece
Det handlar om Malmö och barnrikehusen. Levnadsförhållandena som var där, eller på många andra håll i Sverige för den delen, påminner nog en del om de som jag ser i Kayamandi, många personer på liten yta. Har funderat mycket på det där, och frågar Simbongi, min kompis som är uppväxt i skjul och nu bor på ett rum och kök med 6-8 personer beroende på vem som är hemma för tillfället. Hon säger att ja, det var kämpigt att bo i skjul för man hör allt allt allt vad grannarna gör. Men samtidigt, det är kul för det är mycket folk och alla umgås. Och när hon var sex år och flyttade till Kayamandi från the rural areas första gången så brydde hon sig inte om att de bodde i ett skjul för hon var i CAPE TOOOOWN!
Hon bor med mormorn i det här ettrumshuset som de fått från regeringen som en del av deras Recontruction and Development Program från 1996. Mostern har ett större hus, fyra rum och kök, men nu ett tag har det varit tre pers i det stora huset och 8 pers i det lilla! Mostern och hennes dotter nere hos mormorn också. Jag hänger inte riktigt med varför de flyttar ner och bor i det lilla huset, men Simbongi säger det är närmre stan och roligare att bo hos mormor för där är det så mycket folk som kommer och går, det händer saker. Jag fattar inte. Det är ju så trångbott! Men det är ett mysigt litet tvåvåningshus, inget fel på så vis.
http://sydsvenskan.se/malmo/article285699.ece
Det handlar om Malmö och barnrikehusen. Levnadsförhållandena som var där, eller på många andra håll i Sverige för den delen, påminner nog en del om de som jag ser i Kayamandi, många personer på liten yta. Har funderat mycket på det där, och frågar Simbongi, min kompis som är uppväxt i skjul och nu bor på ett rum och kök med 6-8 personer beroende på vem som är hemma för tillfället. Hon säger att ja, det var kämpigt att bo i skjul för man hör allt allt allt vad grannarna gör. Men samtidigt, det är kul för det är mycket folk och alla umgås. Och när hon var sex år och flyttade till Kayamandi från the rural areas första gången så brydde hon sig inte om att de bodde i ett skjul för hon var i CAPE TOOOOWN!
Hon bor med mormorn i det här ettrumshuset som de fått från regeringen som en del av deras Recontruction and Development Program från 1996. Mostern har ett större hus, fyra rum och kök, men nu ett tag har det varit tre pers i det stora huset och 8 pers i det lilla! Mostern och hennes dotter nere hos mormorn också. Jag hänger inte riktigt med varför de flyttar ner och bor i det lilla huset, men Simbongi säger det är närmre stan och roligare att bo hos mormor för där är det så mycket folk som kommer och går, det händer saker. Jag fattar inte. Det är ju så trångbott! Men det är ett mysigt litet tvåvåningshus, inget fel på så vis.
berg och dalbana kulturellt
Mitt liv harnere ar ganska galet. Sen jag flyttade till Kayamandi har jag verkligen konfronterats med hur KULTURELL jag ar. SA HAR OCH SA HAR SKA DET VARA. och sa ar det INTE bland xhosas. jag har skrivit att jag varit frustrerad. Men jag har varit sjuk. Och da ar det tufft att kanna sig annorlunda. Nu ar jag frisk igen och det ar jattestor skillnad. Jag orkar med att ungarna hojtar "mlungu" och att halften av folket svarar pa engelska fast jag tilltalar dem pa xhosa (och faktiskt kan prata litegrann nu!)
Jag borjar kanna tacksamhet igen for allt jag far uppleva. I sondags hade jag ett litet sammanbrott dar jag fattade beslut om att aldrig ga tillbaka till kyrkan och flytta fran Kayamandi med omedelbar verkan. En besokande pastor sa nagot elakt om att jag holl for oronen nar han skrek i mikrofonen. Senare pa kvallen och idag forstar jag inte varfor jag blev sa upprord, arg och ledsen. Han kanner ju inte mig och har inget med forsamlingen att gora annars. Svaret ar nog att jag ar ganska sarbar for jag ar trott och haft en otroligt intensiv termin med massa intryck och sa vara sjuk pa det.
Nu ska det bli skont att skicka in uppsatsen om tva veckor och sedan vara borta fran Stellenbosch och Kayamandi i en manad. Forst tva veckor i Transkei over jul och nyar, softa pa en strand och vila tankarna, och sen hem till Sverige i januari for att traffa familj och vanner och lagga upp uppsatsen! Det kanns lagom med lite vila fran allt har. Ser anda fram med tillforsikt mot nasta termin, och jag blir nog kvar hos Mama Shumi i Kayamandi anda.
Jag borjar kanna tacksamhet igen for allt jag far uppleva. I sondags hade jag ett litet sammanbrott dar jag fattade beslut om att aldrig ga tillbaka till kyrkan och flytta fran Kayamandi med omedelbar verkan. En besokande pastor sa nagot elakt om att jag holl for oronen nar han skrek i mikrofonen. Senare pa kvallen och idag forstar jag inte varfor jag blev sa upprord, arg och ledsen. Han kanner ju inte mig och har inget med forsamlingen att gora annars. Svaret ar nog att jag ar ganska sarbar for jag ar trott och haft en otroligt intensiv termin med massa intryck och sa vara sjuk pa det.
Nu ska det bli skont att skicka in uppsatsen om tva veckor och sedan vara borta fran Stellenbosch och Kayamandi i en manad. Forst tva veckor i Transkei over jul och nyar, softa pa en strand och vila tankarna, och sen hem till Sverige i januari for att traffa familj och vanner och lagga upp uppsatsen! Det kanns lagom med lite vila fran allt har. Ser anda fram med tillforsikt mot nasta termin, och jag blir nog kvar hos Mama Shumi i Kayamandi anda.
FRISK!
Jag ar frisk!!!!! Sa himla skont! Overlycklig. Ingen hosta, inget illamaende, ingen passjuka!!! Jag ar helt lycklig. Och solen skiner sadar ljuvligt typ 25,5 grad och jag ska snart sticka fran jobbet till en vingard och ta ett glas vin med en kompis, min forsta sociala aktivitet pa en manad. Sa glad man kan bli av att kunna ga i hogklackat, ha linser och mascara igen! hurra!
bast jag njuter av min lilla vintur. Ikvall och hela helgen blir det uppsatsrace. hehe.
bast jag njuter av min lilla vintur. Ikvall och hela helgen blir det uppsatsrace. hehe.
Andra kontraster..
Om ni tycker att jag skriver om konstiga saker som händer i min vardag, läs detta!
http://blogg.expressen.se/irakbloggen/
Sjukt bra blogg.
Annars: det är inte så illa som det verkar! Båda mina föräldrar har skickat små oroliga frågor om det verkligen ÄR så bra i Kayamandi..... det är en helt osannolikt utvecklande upplevelse. Min xhosa utvecklas och min förståelse för världen och människorna alltså, det är helt sanslöst. Men KRÄVANDE. Och nu har jag varit sjuk, senaste tre dagarna påssjuka, bomshakalack ja tack, och då blir jag extra gnällig. Men när jag är piggare ska jag skriva mer om hur häftigt det är att se världen med andra ögon. Tvingas se världen med andra ögon dvs, haha, för det är lite obekvämt att behöva göra det.....
Och mitt i alltihop: jag är intellektuellt på någon helt galen topp, har trots sjukdom suttit i sängen och knattrat på min uppsats som en galning senaste veckorna (när jag inte sovit , legat däckad eller surat för alla konstiga saker runtomkring mig) och idag har jag skickat in ett första draft till min handledare JIPIIIII! Mycket jobb kvar, två veckor kvar innan jag planerar vara färdig, men verkligen, jag är jättenöjd och förvånad att det blir så bra!
Det är helt klart så att alla intryck i Kayamandi gör att min förståelse för min fältstudie ökar med helt otrolig fart, analysen djupnar och jag är inne i en mycket cool tankeprocess just nu! Inne i ett flow liksom, mitt i allt gnäll och nu luktar det jäst i köket igen för det är ny umgqumbuthi på jäsning inför pöjkens hemkomst. Eller förlåt, han är ju nu en MAN när de choppat av hans... iiih censur....
http://blogg.expressen.se/irakbloggen/
Sjukt bra blogg.
Annars: det är inte så illa som det verkar! Båda mina föräldrar har skickat små oroliga frågor om det verkligen ÄR så bra i Kayamandi..... det är en helt osannolikt utvecklande upplevelse. Min xhosa utvecklas och min förståelse för världen och människorna alltså, det är helt sanslöst. Men KRÄVANDE. Och nu har jag varit sjuk, senaste tre dagarna påssjuka, bomshakalack ja tack, och då blir jag extra gnällig. Men när jag är piggare ska jag skriva mer om hur häftigt det är att se världen med andra ögon. Tvingas se världen med andra ögon dvs, haha, för det är lite obekvämt att behöva göra det.....
Och mitt i alltihop: jag är intellektuellt på någon helt galen topp, har trots sjukdom suttit i sängen och knattrat på min uppsats som en galning senaste veckorna (när jag inte sovit , legat däckad eller surat för alla konstiga saker runtomkring mig) och idag har jag skickat in ett första draft till min handledare JIPIIIII! Mycket jobb kvar, två veckor kvar innan jag planerar vara färdig, men verkligen, jag är jättenöjd och förvånad att det blir så bra!
Det är helt klart så att alla intryck i Kayamandi gör att min förståelse för min fältstudie ökar med helt otrolig fart, analysen djupnar och jag är inne i en mycket cool tankeprocess just nu! Inne i ett flow liksom, mitt i allt gnäll och nu luktar det jäst i köket igen för det är ny umgqumbuthi på jäsning inför pöjkens hemkomst. Eller förlåt, han är ju nu en MAN när de choppat av hans... iiih censur....