sverige då och sydafrika idag
Läste intressant artikel idag i Sydsvenskan
http://sydsvenskan.se/malmo/article285699.ece
Det handlar om Malmö och barnrikehusen. Levnadsförhållandena som var där, eller på många andra håll i Sverige för den delen, påminner nog en del om de som jag ser i Kayamandi, många personer på liten yta. Har funderat mycket på det där, och frågar Simbongi, min kompis som är uppväxt i skjul och nu bor på ett rum och kök med 6-8 personer beroende på vem som är hemma för tillfället. Hon säger att ja, det var kämpigt att bo i skjul för man hör allt allt allt vad grannarna gör. Men samtidigt, det är kul för det är mycket folk och alla umgås. Och när hon var sex år och flyttade till Kayamandi från the rural areas första gången så brydde hon sig inte om att de bodde i ett skjul för hon var i CAPE TOOOOWN!
Hon bor med mormorn i det här ettrumshuset som de fått från regeringen som en del av deras Recontruction and Development Program från 1996. Mostern har ett större hus, fyra rum och kök, men nu ett tag har det varit tre pers i det stora huset och 8 pers i det lilla! Mostern och hennes dotter nere hos mormorn också. Jag hänger inte riktigt med varför de flyttar ner och bor i det lilla huset, men Simbongi säger det är närmre stan och roligare att bo hos mormor för där är det så mycket folk som kommer och går, det händer saker. Jag fattar inte. Det är ju så trångbott! Men det är ett mysigt litet tvåvåningshus, inget fel på så vis.
http://sydsvenskan.se/malmo/article285699.ece
Det handlar om Malmö och barnrikehusen. Levnadsförhållandena som var där, eller på många andra håll i Sverige för den delen, påminner nog en del om de som jag ser i Kayamandi, många personer på liten yta. Har funderat mycket på det där, och frågar Simbongi, min kompis som är uppväxt i skjul och nu bor på ett rum och kök med 6-8 personer beroende på vem som är hemma för tillfället. Hon säger att ja, det var kämpigt att bo i skjul för man hör allt allt allt vad grannarna gör. Men samtidigt, det är kul för det är mycket folk och alla umgås. Och när hon var sex år och flyttade till Kayamandi från the rural areas första gången så brydde hon sig inte om att de bodde i ett skjul för hon var i CAPE TOOOOWN!
Hon bor med mormorn i det här ettrumshuset som de fått från regeringen som en del av deras Recontruction and Development Program från 1996. Mostern har ett större hus, fyra rum och kök, men nu ett tag har det varit tre pers i det stora huset och 8 pers i det lilla! Mostern och hennes dotter nere hos mormorn också. Jag hänger inte riktigt med varför de flyttar ner och bor i det lilla huset, men Simbongi säger det är närmre stan och roligare att bo hos mormor för där är det så mycket folk som kommer och går, det händer saker. Jag fattar inte. Det är ju så trångbott! Men det är ett mysigt litet tvåvåningshus, inget fel på så vis.
Kommentarer
Trackback