Alltsa jag ar inte under hot eller nagot

den har grejen med mina rasistiska grannar ar mest galen for att de ar som de ar, vanliga 22-ariga studentkillar med galna asikter. pa forekommen oro vill jag papeka att jag ar inte under hot att bli overfallen eller nat av dem, jag halsar pa dem och sa (nu sedan Sandile gjort en Mandela-insats i mitt liv och forklarat att ilska inte leder nagon vart och att problemet ar komplext) och de ar (i ovrigt) sk "normala". Imorse hade en av dem oppnat grinden for min lagenhetskompis Marcia som ar coloured, hon var lite forvanad att rassen kom och oppnade. Sa kanske vi sprider lite forsoning och tolerans! Forhoppningsvis.

Kommentarer
Postat av: JJ

Hallå!
Jag går in en gång varje halvår och uppdaterar mig på din blogg känns det som, hoho. Kul att läsa allting, du är så grymt intensiv och energisk, blir faktiskt helt matt att läsa att du tar dig för och engagerar dig i! Men roligt roligt för dig! Vilken resa du verkar ha haft, läcker natur! Blir lite orolig dock precis som du när jag var i Sydamerika, du skriver om galna utpressarbabianer, om liftarresor som får de flesta att höja på ögonbrynen och nu senast om rassegrannarna. Usch. Låter inte trevligt alls. Får mig att tänka på Daniels historier från USA, Alabama, där alla på hela hans high school visste dagen efter om en vit och en svart hade dejtat/var ihop (Gud förbjude!). Härliga takter alltså. Var är vår värld på väg? Det som får mig att inte oroa mig (så) mycket är att jag vet att man själv liksom har koll på var gränsen för vad som är farligt går, även om vissa saker kan låta galet för en måndag eftermiddag i lilla Suecia liksom. Hoppas jag har rätt i det???

Jaja, har tänkt att jag ska maila dig personally lite mer men nu ska jag gå en promenad först.
Ta hand om dig!
Kram

2007-02-26 @ 15:07:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback