Jag börjar tro att jag HETER mlungu!

Jag börjar tro att jag HETER mlungu!


(detta är ett lite gnälligt inlägg. varning..)

Mlungo är alltså "vit person" på isixhosa. Blekansikte typ, eller viting. I helgen har jag varit för första gången själv hela helgen med bara xhosas. Nu är jag helt slut av alla kulturkrockar. Lördag begravning i Paarl, kören skulle sjunga. Upp tidigt, se till att komma i tid. Kl 9. En tredjedel är där. Hälften är hemma hos mama Bishop och byter om. Jag kommer in. Mama Bishop säger "Ah, you are fat now since you got back from home, you have picked up weight". SUCK. Där dog mitt humör. Jag var rätt entusiastisk denna morgon, kände mig rätt fin, men det blev bara för mycket. Femte gången nån känner sig manad att påpeka för mig hur tjock jag blivit. Hur mycket jag skulle önska att jag inte hade västerländska skönhetsideal men det HAR jag och jag räknade ut där, när jag satt och väntade i min bil, skitirriterad, att det faktiskt betyder en hel massa saker för vita att säga "du har blivit fet".... Vad det än betyder för dem så kan jag tyvärr inte ta det på något annat sätt än jag gör i min kulturella tankesfär. Som en rätt taskig kommentar alltså. Trista referensramar, att det ska vara så värdeladdat för oss vita det här med vikt, men det är tydligen en jättekänslig punkt hos mig, märker jag på mina reaktioner. Jag tyckte dessutom att jag hade gått ner i vikt. Skitsur. Varför har de inte fattat att det är otroligt otrevligt att säga så till en vit person (har fattat att det är fråga om hudfärg när det gäller det, vita sydafrikaner som jag pratar med känner som jag.) Trött på att ALLA i sin välmening måste konstatera detta (eller typ 5 pers, men det känns som ALLA). Särskilt en lördagmorgon när man gått upp tidigt för att åka iväg och sjunga och får det slängt i fejan.


KVART ÖVER TIO åker vi och då är jag arg som ett bi redan, folk dyker inte upp och bangar ur och själv har man gjort en effort för att komma i tid... iallafall så kom vi iväg, till townshipet i Paarl där någon hade dött som biskopen kände. Skitlång ceremoni. Bara svarta och coloureds. Jag enda mlungun. Typ stirrar i golvet större delen av ceremonin för jag VET att alla kollar in om jag kan sångerna, och det kunde jag inte för det var alla nya sånger som jag inte hört och jag kände mig helt malplacerad. Vi sjöng EN sång med kören. Alltså åka en halvtimme bil, efter att ha väntat över en timme, sen sitta och häcka på en skitlång ceremoni och sjunga EN sång. Mer sur som en citron. Och så skulle Piri som jobbat natt men som blivit emotionally blackmailed av biskopen att följa med och sjunga, han behövde hem och sova för han skulle jobba natten efter. Mama Bishop sa helt kallt NEJ du måste följa med till kyrkogården. EEEHH. sekt??? blev riktigt irriterad, har inte alls fått såna vibbar från dem innan men ursäkta, om man måste jobba natt så måste man ju sova? Vi åkte hem ändå, jag skulle iväg senare och kände inte alls för att lägga mer av min lördag på att åka till kyrkogården i två timmar bara för att biskopen behövde visa att hans församling var där. Vi skulle ju bara sjunga! men sjöng bara en sång. HUUUH det var det konstigaste jag hört, bara räkna med att alla människor ska offra sin dyrbara tid på att gå på sextimmarsbegravnng där man inte ens känner människan!  Eller, ännu värre, missa att gå till JOBBET på grund av det! Vad är det frågan om?


Nej, det går jag inte med på. Jag kan sjunga om vi kan åka dit, sjunga och åka hem så man kan göra annat med sin dyrbara lediga tid! Men den effektiviteten finns liksom inte. Alla ska sitta och trycka timme ut och timme in medan trista gubbar predikar. Värdelös predikan också, fundamentalistkst värre. Plus att det ÄR jobbigt när alla ska stirra på den enda mlungun. Jag kände hur jag blev en igelkott med nerverna på utsidan.


Så åkte vi hem trots att mama bishop trodde vi var hennes små barn och sa nej ni får inte åka (vi är ju vuxna människor!), i bilen sa både Piri och Kaya att nej, det här är inte okej, de höll med, men de sa det är bara att strunta i, de får såna ryck ibland. (?) Hur kan man ha en församling och inte diskutera sådana här saker? Herreminje, jag skulle verkligen föredra en ursäkt från dem men det verkar inte vara så det funkar.


Hur som helst jag softade lite hemma och åkte sen till Phumeza i townshipet Guguleto, en kompis som fyllde 25. När jag kom dit kände jag mig typ matt, igen den enda mlungun.....  bara svarta och coloureds även på denna fest. Och alla undrar lite försynt vad den här mlungun gör här? Även om de alltid är snälla. Men jag blir bara lite trött. JAg kände typ för att gråta och åka hem till svenska Sara Åsa och Samuel i Cape Town och gömma mig under Saras täcke och inte vara så ANNORLUNDA. Satt i ett hörn och var blyg. Men så kom festen igång och alla började dansa och xhosas kan ju verkligen parta.... så jag dansade en massa och blev på bra humör. Men det är ju ändå så att alla måste titta förundrat och bara "who's this mlungu, what's she doing here?" "where did you learn to speak isixhosa?" "who tought you to dance like a xhosa??"


Men det var en kul fest. Sen till kyrkan på söndag morgon, som var kul som vanligt. Underbar sång. Enda mlungun. Och sen kom Kaya och Simbongi hem till mig tillsammans med Nothempa som är min fältassistent för studien (tolk och översättare typ). Alla tre xhosa. Vi kollade på kort på min familj. (håll i er nu!) De tycker att mina bröder är SÅÅÅ söta! Kaya ska ha Emanuel säger hon och Simbongi Fredrik. Sen kom kort på farbror Mats. "OOOOOH the granny is cute" EEH sa jag, nja det är min farbror och... Och så kom kort på pappa "OOOOH he is cute I will have him and then you mum will be a single mum" AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHH! Jag skrek rätt ut, NEEEJHALLLÅÅÅ det är min pappa du pratar om!!! fick hjärtattack. Sen kom kort på morbror. "Ah he is cute too" Och jag sa jo, de kommer hit på besök. "Aha then I will have him, sorry for her!" och pekar på morbrors fru på kortet......


Alltså man blir ju helt slut! Alla dessa saker som man bara inte säger..... de sa till mig, du, you white people have manners. We don't. We just say things as they are.

Och sen förklarade de att alla killar i kyrkan är idioter. Jag vet att Bongi är något av en fullblodsegoist och idiot som tycker att han har tid att träffa sin dotter typ 1h/vecka för han ÄR ju så BISSY, men de berättade att de flesta av dem har barn med jätteunga tjejer som de skiter i och beter sig allmänt som skit. På förekommen anledning, jag sa, blabla är söt, och de sa NEJ NEJ NEJ NO WAY glöm honom, glöm alla killar i kyrkan. Den du tycker är söt är 32 bast, har barn med en tjej som inte ens gått ut gymnasiet och när hon flyttade in hos honom för att han skulle försörja barnet tänkte han lämna Western Cape och rymma från barnet och tjejen! Jag sa, men jag fattar inte, de går ju i kyrkan, vad gör de där då om de inte bryr sig om någon annan än sig själv. Då förklarade de att för er vita, ni går i kyrkan för att ni vill. Oss svarta, vi bara går i kyrkan. Det är någonting man bara gör, image. En del tror på gud eller har en sann anledning för att gå dit, men resten bara går dit för att typ visa upp att man är där.

Hjälp! Jag trodde alltid att det var så att om man gick i kyrkan så hade man verkligen gjort det valet och hade en viss sorts värderingar, så som det är med folk generellt typ i kyrkor i Sverige. En särskild sort. Men tydligen inte här. Och Simbongi hade predikat i onsdags när jag inte var där, pratat om att det är viktigt att satsa på skolan. Och då hade tjejerna på främsta raderna (som hoppat av skolan eller går om år efter år) typ börjat sucka högt och göra miner, för Simbongi har ju fått barn fast hon bara är 17 och inte gift, hon ska inte komma och snacka, nu är hon too big for her boots hade de viskat, tillslut fick mamma bishop ställa sig upp och säga ifrån att nej ni måste respektera också simbongi!!! Herreminje.


Så igår (måndag) var jag helt slut och gick på braii här i Stellenbosch med bara vita. Det var konstigt hur avslappnande det var. Det var nog första gången i helgen jag verkligen fått känna av hur mycket på helspänn jag varit och hur fel jag känner mig hela tiden när jag är i en all-xhosa kontext. Det är ju ingen som är elak, men jag... är ju bara annorlunda och man får höra det hela hela tiden. Plus att det sägs elaka saker på repen (Bongi skrek "stick" (fotsack! på afrikaans som man typ skriker till hundar!) på repet till mig när jag sjöng fel en gång. Det är helt enkelt en annan grej. Man kan skrika elaka saker på repetitioner, stunder när man ska mötas i musik och ha kul. Jag blir skitsårad. Simbongi sa, vår musiklärare slog alla altar om en alt sjöng fel. Kaya och Simbongi har försökt förklara att det är så det är, det är inget konstigt, strunta i om han skriker fotsack åt dig, ingen annan bryr sig, och han måste skrika så för annars lyssnar ingen (vad är det för pedagogik?) Och i min uppsats, min fältstudie, flera har hittills nämnt som en viktig förklaring till att kriminalitet ökar att man inte får slå barnen längre. Då vet de inte hut. Biskopen sa det! Och han är verkligen en bra människa tycker jag. En god man. Och så kommer han helt lugnt med en självklar teori om att när man inte får slå barnen så går det åt skogen. EEH. Jag vet att hela det här låter sjukt fördomsfullt och generaliserande, att prata om "vita" och "svarta" eller "xhosas" men varenda ord är sånt som jag upplevt och som mina xhosa vänner skulle hålla med om stämmer (för vi har nu dryftat det här hur mycket som helst eftersom jag tycker att det är så svårt att fatta och passa in..)

Jag VILL ju uppleva det här, jag vill vara här, det är otroligt givande, missuppfatta mig rätt, men idag känner jag mig rätt mör..... måste vila lite från kulturkrockar ett tag, sitta och pyssla med min uppsats ett par dar =) Så hinner jag nog smälta allt lite.


Kommentarer
Postat av: Johana

Heeej!
Kom på att jag inte läst din blogg på aslänge men uppdaterade mig idag. Hjäääälp vad du är med om saker- allergin lät ju asläskigt!!! Åh, den där känslan av sån panik när man inte vet vad man kan vänta sig när man kommer fram till sjukhuset! Det slungade mig tillbaka till Quito, Ecuador, när jag fick astmaanfall. Så läskigt! Man fattar direkt hur liten man är, hur sjukt för givet man alltid tar allting här hemma i Sverige och hur lycklig man är som bara kan sätta sig på ett plan hem från all misär ifall det inte passar. Det är rätt obehagligt när man får det perspektivet.
Ang. kommentarer om fetma, haha, känner igen det där från Cuba, då jag bl.a. blev kallad Gordita "den lilla feta" fast jag aldrig varit smalare i hela mitt liv, så relax, det är som de säger, en grej man säger bara. Kanske tom en komplimang.
Mlungu! Ja, du inte bara heter Mlungu, du ÄR ju en mlungu vännen! Men den sötaste mlungun jag känner. Haha, tänk på mig ute i Sthlms skärgård bland överklasssnobbarna, inte en mörkhyad så långt ögat når... Våran hudfärg berättar en historia om oss som vi helt enkelt inte kan dölja, på gott och ont.
Nu ska jag ut till landet och skrapa bort slemalger och havanemoner från båtens undersida - det är dags för upptagning vilket alltid är lika med att nu är verkligen hösten här!
Kram
JJ

2007-09-28 @ 11:51:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback