Herreminje, det var den bilen det....
Jaha, det var den Opeln.... utan fysiska men för någon inblandad kraschade jag i tisdags min lilla Opel i Cape Town. En stor rondell, jag kommer och kör, har haft en sån där dag när inget känns rätt, ska köra till stranden i Cape Town, är försenad, kör kanske lite för fort, är sur.... och så bromsar alla in lite plötsligt inför en rondell, jag slänger mig på bromsen och slirar rakt in i en gul Beetle från 2003. Tur man är försäkrad. Overkligt när det händer måste jag säga. min motorhuv var plötsligt uppbuktad och intryckt och.... fy, jag bara grinade och kunde inte typ röra mig, fast jag var inte skadad.
Nu har det gått nästan en vecka, chocken har hunnit gå över och jag väntar på att försäkringsbolaget ska ringa imorgon och meddela om de ska laga min bil eller om jag ska få ut pengar. Hoppas på det förstnämnda men bilen är så gammal att det blir nog dyrare för dem att laga än att bara ge mig pengar.
Så nu är jag till fots! Som de flesta andra sydafrikaner. Måste helt plötsligt gå igen, har tagit minibusstaxi och tillochmed tåget imorse från Cape Town! Känns som en utflykt i sydafrikansk verklighet som är verkligen kul att göra. Nu måste jag gå i Kayamandi om jag ska någonstans, och helt plötsligt måste man interagera igen. Har faktiskt gömt mig lite i min bil under hösten när jag var sjuk och arg på alla kulturkrockar. Men nu har jag repat energi och det känns kul och vara bland folk igen. Udda fågel är ju helt okej att vara om man bara har ork. Igår gick jag hem från en kompis själv, och man får så otroligt roliga svar i townshipet när folk hälsar och jag svarar på xhosa. Antingen fnissar de bara eller stirrar konstigt. De två bästa var dock (på andra plats:) "I like your accent" och (på ohotad förstaplats:) den lilla sexåriga killen som, när jag sa "Molweni" (hej till flera personer) utbrast "Yintoni??" (VA?)
Hahaha.
Så inget ont som inte har något gott med sig. När jag får tillbaka min bil eller skaffar en ny ska jag nog försöka ställa bilen lite mer och gå och åka taxi. Man missar ju en stor del av vardagslivet genom att inte ha samma rörelsemönster i vardagen som folk. Det är ju inte många i townshipet som har bil.
Plus att jag verkligen inser att jag börjat köra som en idiot härnere, börjat tro att jag kan köra som en av de här galna minibusstaxiförarna härnere med skillnaden att de kör hela dagarna och faktiskt har bättre koll, och att det faktiskt riskerar att straffa sig riktigt ordentligt. Bara för det inte riktigt finns någon lagföring av trafikregelöverträdelser är det ju lika farligt för det att köra som en dåre. Goddag yxskaft. Nu ska jag bli en säker svensk förare igen, och det är bara att vara tacksam för att inget värre hann hända.
Nu har det gått nästan en vecka, chocken har hunnit gå över och jag väntar på att försäkringsbolaget ska ringa imorgon och meddela om de ska laga min bil eller om jag ska få ut pengar. Hoppas på det förstnämnda men bilen är så gammal att det blir nog dyrare för dem att laga än att bara ge mig pengar.
Så nu är jag till fots! Som de flesta andra sydafrikaner. Måste helt plötsligt gå igen, har tagit minibusstaxi och tillochmed tåget imorse från Cape Town! Känns som en utflykt i sydafrikansk verklighet som är verkligen kul att göra. Nu måste jag gå i Kayamandi om jag ska någonstans, och helt plötsligt måste man interagera igen. Har faktiskt gömt mig lite i min bil under hösten när jag var sjuk och arg på alla kulturkrockar. Men nu har jag repat energi och det känns kul och vara bland folk igen. Udda fågel är ju helt okej att vara om man bara har ork. Igår gick jag hem från en kompis själv, och man får så otroligt roliga svar i townshipet när folk hälsar och jag svarar på xhosa. Antingen fnissar de bara eller stirrar konstigt. De två bästa var dock (på andra plats:) "I like your accent" och (på ohotad förstaplats:) den lilla sexåriga killen som, när jag sa "Molweni" (hej till flera personer) utbrast "Yintoni??" (VA?)
Hahaha.
Så inget ont som inte har något gott med sig. När jag får tillbaka min bil eller skaffar en ny ska jag nog försöka ställa bilen lite mer och gå och åka taxi. Man missar ju en stor del av vardagslivet genom att inte ha samma rörelsemönster i vardagen som folk. Det är ju inte många i townshipet som har bil.
Plus att jag verkligen inser att jag börjat köra som en idiot härnere, börjat tro att jag kan köra som en av de här galna minibusstaxiförarna härnere med skillnaden att de kör hela dagarna och faktiskt har bättre koll, och att det faktiskt riskerar att straffa sig riktigt ordentligt. Bara för det inte riktigt finns någon lagföring av trafikregelöverträdelser är det ju lika farligt för det att köra som en dåre. Goddag yxskaft. Nu ska jag bli en säker svensk förare igen, och det är bara att vara tacksam för att inget värre hann hända.
Kommentarer
Trackback