johannasydafrika

I veckan var jag i parlamentet och lyssnade på extrasessionen om elkrisen. Herreminje. (är det mitt nya favorituttryck??..) Skrev en liten krönika och försökte skicka till lite svenska tidningar men jag fick ingen direkt jublande respons... inser att sydafrikas elkris och ANCs maktstrider nog inte är toppintressant plus att det finns svenska korrespondenter på plats här plus att den kanske inte var världens mest välskrivna plus att jag skrev den på en dator utan å, ä och ö.... men jag gillade min text, tänkte jag lägger ut den här iallafall!!

(den var tänkt för publicering den 8 februari när Mbeki håller State of the Nation anförande vid parlamentets öppnande)

Ryggradslost, ANC

Idag haller den sydafrikanska presidenten Thabo Mbeki sitt arliga anforande om Nationens Tillstand. Denna tilldragelse har kommit i helt nytt ljus i sparen av de senaste veckornas politiska turbulens orsakad av landets akuta elektricitetskris.

1998 varnade energidepartementet och den statliga elproducenten Eskom for att brist pa el med all sakerhet skulle intraffa under 2007 om inte atgarder vidtogs for att bygga ut kapaciteten i landets elproduktion a det snaraste. Regeringen Mbeki tog over 1999, och dess reaktion pa detta larm fran blev att en sadan utbyggnad bast borde ske i den privata sektorn. Av flertalet anledningar var intresset bland dessa aktorer ljummet, och regeringen avstod anda fram till 2006 att vidta vidare atgarder. Elbristen ar nu ett faktum och den ekonomiska forlusten for den sydafrikanska extremt elintensiva ekonomin raknas redan efter nagra veckor i mangmiljonbelopp. Sydafrikas gruvindustri, som star for hela 18% av landets BNP, har tvingats sta stilla hela dagar under de senaste veckorna eftersom eltillforsel, och darmed arbetarnas sakerhet, inte har kunnat garanteras. Fabriker, smaforetagare, sjukhus och skolor erfar ocksa stora problem.

I onsdags foranledde situationens allvar en extrainkallad session i parlamentet, en begivenhet som inte var mycket mer an en uppvisning i total principloshet. ANCs talare, tilldelade storre delen av tiden i talarstolen enligt en regel om proportionerlig talartid vars existens ar obegriplig i detta land dar ett parti har 69 % av platserna i parlamentet, visade inte en tillstymmelse till ansvarstagande och sjalvkritik. Istallet levererades floskler om att regeringen "har bett om ursakt" och att parlamentet och nationen nu maste enas kring att minska elkonsumtionen med 10 % och pa sa vis mojligen avvarja krisens mest akuta symptom. Vad ANC skickligt undviker med sin halkiga retorik ar att en ursakt ingenting duger till i detta sammanhang. President Thabo Mbeki och hans regering maste ga, om inte sydafrikanskt demokratiskt ansvarsutkravande ska forpassas till parlamentshuset dammiga vind dar det aldrig kommer aterfinnas. Om inte en mangmiljonforlust som hade kunnat forhindras inte leder till ansvarsutkravande och de ansvarigas avgang, vad kommer da gora det? Demokratin i denna Afrikas starkaste ekonomi etablerades som vi alla vet likt ett mirakel pa inbordeskrigets rand, till stor del tack vare ANCs comrades, de som nu styr landet i parlament och lokala organ runt om i landet. Denna kris blottlagger hur idealen hos dessa comrades verkar forpassats till historiens soptipp i kampen om makt och inflytande i jattepartiet, vars partipiska viner hart dagar som dessa. Med storsta sannolikhet kommer ett inget ansvar utkravas internt ansvarsutkravande for denna ekonomiska kris som forstas kommer att drabba Sydafrikas minst 14 miljoner fattiga hardast. Till och med striden mellan den sittande presidenten Thabo Mbeki och den nyvalda ordforanden for ANC, Jacob Zuma, synes bortglomd dessa veckor. Zuma avstar artigt fran att gora politiska poanger pa sin rivals misslyckande, och havdar att elkrisen beror pa "ovantat hog tillvaxt". Ocksa oppositionspartiet Democratic Alliance (DA), som annars gor sitt basta for att sticka alla tillgangliga retoriska knivar i regeringens rygg, har visat sig satta makt fore principer i debatten kring elskandalen. Ett utspel i tisdags av dess ledare Helen Zille gick ut pa att "Mbeki kan vara offer for en konspiration" dar han inkorrekt halls ansvarig for den uppkomna situationen - ett uppenbart forsok att stodja den annars praktiskt taget fallna presidenten och visa missnoje med vanstervridningen av ANC som valet av Zuma till ordforande medfor.

Elektricitetskrisen blottlagger en allvarlig brist pa ideal och etik bland en stor mangd av sydafrikas folkvalda, och en djup kris for sydafrikanskt demokratiskt ansvarsutkravande. Nar slutade ANCs comrades att varna landets framtid och dess fattiga medborgare? Hur sover de gott om natterna efter att i hogre utstrackning ha slagit vakt om sina egna positioner i det tudelade partiet an om majoritetsregeringens uppenbara omdomesloshet? Det svenska ansvarsutkravandet med dess toblerone och tsunamiband framstar som kabbel i en trivsam mellanstadieklass i jamforelse.