johannasydafrika

Jaha, nu har Mugabe tagit ännu ett steg närmre katastrofens rand, fast han redan har passerat den flera gånger, hur nu denna galenskap är möjlig. Sydafrikanska investerare är mycket oroliga för vad som ska hända nu när 51% av utländska tillgångar i Zim helt plötsligt har rätt att ägas av svarta Zimbabwier. Giftigt valfläsk.

Ibland undrar jag varför lojaliteten mellan de forna frihetskämparna måste vara så stark när en av dem så uppenbart gått bananas fullständigt. Efter förra valet, som var så uppenbart korrupt, gratulerade Zuma Mugabe till ett fritt och rättvist val. GRATULERADE! Och sen har vi ju gamla gode President Mbeki som kör sin "tysta diplomati" mot Zim. Mycket, mycket tyst..... Så går det, storebror i frihetskampsklassen går fri från officiell sydafrikansk kritik eftersom lojalitet är viktigare än rättvisa och välfärd för Zimbabwes folk.

När Schumis sonson gick igenom manlighetsriten i december, the initiation, så slaktades nio får 3 meter från mitt fönster. Mer om detta snart. Och här hänger fåren på staketet, såsom på den avlägsna landsbygden, så också i det urbana bostadsområdet. Xhosa culture är så obändig på något vis. Shumi och hennes familj har inte bott i de rurala områdena på generationer, men slakta djur vid högtider, det gör man på gården vare sig man bor på landet eller i stan! haha. galet. men coolt.

Så här ser det ut efter slakt av får i de rurala xhosaområderna. Och i Kayamandi, i mitt eget hus, ser det ut på bilden såsom ovan.

Det är verkligen vackert i Transkei. Tidigare har jag ju mest varit vid kusten. Det här var ju i inlandet, men det är sanslöst vackert ändå, på ett lågmält sätt. Hyddorna är så fina. Här är jag och Madiba, vi gick och lämnade en påse med donationer med typ filtar och kläder till någon av Madibas släktingar som han hade med sig från ett välgörenhetsprojekt el. dyl. i Kayamandi.

Kött, kött, kött. Här är det frukost på fredagen när vi kom efter att ha skramlat nordöst i 13 timmar, från 20 på kvällen till 9 på morgonen. Annica påpekade att det vore som att åka typ från Lund till Umeå och tillbaka över helgen, i bil.... men så gör de, de flesta xhosas som bor härnere, eftersom de har familj och släkt i Transkei i de flesta fall. Begravning, manlighetsrit, bröllop=13 timmars enkel resa....

På bilden en så kallad Smiley, dvs huvudet på ett djur, kan vara gris eller får. Det här är ett får. Skumt att få te och sen en bricka med blandade grillade delar från ett nyslaktat djur... och alla utom vi åt gladeligen kött utan något annat till frukost! Är det party så är det party.

På lördagen, andra dagen, kom någon in där vi låg och sov och erbjöd typ hjärna och andra blandade delar, igen. Vi sa nej tack och åt cornflakes. Alla övriga xhosapartygäster tittade oförstående. Det finns ju kött!

När vi var på väg hem åt jag lyckligt smörgås och frukt och lite skräpmat medan resten av crewet åt kött som vi fått med oss i en stor bunke. Alltså, tugga från benet, kött only. Med något sött bröd. Jag kände mig verkligen inte sugen på kött måste jag säga efter det. Har fortfarande inte fått tillbaka feeling....

Särskilt inte efter slakten också. HEHEHE. Vaknade på söndagen tidigt av att en ko råmade högt och skräckslaget. Gick ut lagom för att bevittna hur sex karlar bemästrade en kossa, höll i ett varsitt ben och nån huvudet och den siste karvade i nacken på kossan med en kniv för att den skulle dö. Vilket den gjorde, efter ett tag. Sen: systematisk nedmontering av död ko. Först skinnet, sen fötterna, benen, magen, delar av huvudet. Tillslut låg skinnet och huvudet kvar i en typ pöl av blod. Jag är ju inte vegetarian så jag vore ju fånig om jag tyckte det var äckligt, men nog var det skumt att se en levande varelse förvandlas till ett dött huvud och ett skinn i en blodpöl inom loppet av 30 min.

Så gulligt, barnen gjorde en miniversion samtidigt. Med ett får. En trettonåring höll i kniven och några 5-7 åringar höll i varsitt ben medans halsen skars av.... lite mindre kraft krävdes för att bemästra ett får med dödsångest än en dito ko.

Så var det i Sverige också för inte så längesen.... alla kunde slakta. Morfar slaktade sin första kalv när han var 15, har han berättat.

Hur fånigt det än låter så är det svårt att koppla kossans dödsråm och den blodiga slakthögen som jag iakttog den där morgonen med köttfärsen på ICA. Urbant liv är inte riktigt normalt. Köttfärs ÄR ju död ko. Vad är det som är så svårt för mig att få ihop?

Här ligger Madibas bror begravd - i majsfältet precis utanför huset där familjen bor! Fint på något vis. Även om det känns underligt för en svensk som aldrig reflekterat över att folk kan vara begravda någon annanstans än på en kyrkogård. Frågade en kompis härnere om det är tillåtet, och han sa "everything is possible in the Transkei..." Tydligen händer det inte riktigt härnere att man begraver nära och kära i trädgården.

Förra helgen åkte vi en liten tripp på 130 mil över helgen från Cape Town till Transkei, till Mqanduli, en liten by utanför Umtata i Eastern Cape regionen. Det var "itshinthimpahla", byte av kläder, för Aubreys svägerska. Aubrey är en allt-i-allo farbror i Kayamandi som är av samma klan som Mandela - Madiba. Så han är allmänt kallad Madiba. Och hans bror gick bort för ett år sen, och broderns fru måste då vara sorgeklädd ett år, och sen har de det här jippot och sen får hon byta kläder och typ ha en pojkvän igen.

Fast män får ha flickvän direkt om deras fruar går bort. Hm. Försökte fråga Mama Madiba, Madibas fru, om det, och frågade om det handlar om att kontrollera kvinnorna, och visst, det höll hon väl med om.

På bilden kommer kvinnorna till festen med presenter och sjunger. Mycket presenter var det! Sängar och tvättmaskin och allsköns bråte.....