johannasydafrika

Kött, kött, kött. Här är det frukost på fredagen när vi kom efter att ha skramlat nordöst i 13 timmar, från 20 på kvällen till 9 på morgonen. Annica påpekade att det vore som att åka typ från Lund till Umeå och tillbaka över helgen, i bil.... men så gör de, de flesta xhosas som bor härnere, eftersom de har familj och släkt i Transkei i de flesta fall. Begravning, manlighetsrit, bröllop=13 timmars enkel resa....

På bilden en så kallad Smiley, dvs huvudet på ett djur, kan vara gris eller får. Det här är ett får. Skumt att få te och sen en bricka med blandade grillade delar från ett nyslaktat djur... och alla utom vi åt gladeligen kött utan något annat till frukost! Är det party så är det party.

På lördagen, andra dagen, kom någon in där vi låg och sov och erbjöd typ hjärna och andra blandade delar, igen. Vi sa nej tack och åt cornflakes. Alla övriga xhosapartygäster tittade oförstående. Det finns ju kött!

När vi var på väg hem åt jag lyckligt smörgås och frukt och lite skräpmat medan resten av crewet åt kött som vi fått med oss i en stor bunke. Alltså, tugga från benet, kött only. Med något sött bröd. Jag kände mig verkligen inte sugen på kött måste jag säga efter det. Har fortfarande inte fått tillbaka feeling....

Särskilt inte efter slakten också. HEHEHE. Vaknade på söndagen tidigt av att en ko råmade högt och skräckslaget. Gick ut lagom för att bevittna hur sex karlar bemästrade en kossa, höll i ett varsitt ben och nån huvudet och den siste karvade i nacken på kossan med en kniv för att den skulle dö. Vilket den gjorde, efter ett tag. Sen: systematisk nedmontering av död ko. Först skinnet, sen fötterna, benen, magen, delar av huvudet. Tillslut låg skinnet och huvudet kvar i en typ pöl av blod. Jag är ju inte vegetarian så jag vore ju fånig om jag tyckte det var äckligt, men nog var det skumt att se en levande varelse förvandlas till ett dött huvud och ett skinn i en blodpöl inom loppet av 30 min.

Så gulligt, barnen gjorde en miniversion samtidigt. Med ett får. En trettonåring höll i kniven och några 5-7 åringar höll i varsitt ben medans halsen skars av.... lite mindre kraft krävdes för att bemästra ett får med dödsångest än en dito ko.

Så var det i Sverige också för inte så längesen.... alla kunde slakta. Morfar slaktade sin första kalv när han var 15, har han berättat.

Hur fånigt det än låter så är det svårt att koppla kossans dödsråm och den blodiga slakthögen som jag iakttog den där morgonen med köttfärsen på ICA. Urbant liv är inte riktigt normalt. Köttfärs ÄR ju död ko. Vad är det som är så svårt för mig att få ihop?