Den allmängiltiga främlingsfientligheten
Senaste veckan har varit tuff härnere. Som ni har hört i svenska medier pågår upplopp i Johannesburgs township där utlänningar, mest zimbabwier, jagas på flykt, misshandlas, skjuts och bränns ihjäl. Igår var framsidan på Cape Times helt fruktansvärd. Jag grät när jag såg den. Det är rena krigszonen nu. Bilden visar en brinnande man från Zimbabwe. Han dog senare av sina skador, läste jag imorse i tidningen. Känsliga tittare bör inte öppna denna link.
Senaste dödssiffran som jag har hört är 22. Det började i Alexandra, det största townshipet i Joburg, och har spridit sig till andra township. Det är i de fattigaste områdena som det exploderat, och det är tydligt att människors frustrationer har varit starka under en lång tid. Institute for Race Relations och andra har pekat på detta länge. Sporadiska attacker har pågått under hela min tid här, för en månad sen läste jag om hur en nioåring blev innebränd, mamman skrek utanför skjulet där dottern var inlåst och folkmassan klappade och hejade utanför.
Känns det igen?
Historien har alltför många gånger visat vad desperata människor är kapabla att göra. Och nu har det exploderat på riktigt. Sporadiska attacker har eskalerat bortom kontroll till regelrätta dödliga upplopp. Än har våldet inte exploderat här i Cape Town, men desperationen och därmed grogrunden finns helt klart här också. Det framgick också delvis i mina intervjuer för min uppsats, även om många också sa att nej, utlänningar jobbar mycket och hårt, de gör rätt för sig.
Arbetslöshet, undermåliga levnadsförhållanden i township som kommunerna inte lyckas/kan/vill följa upp servicemässigt med sophämtning, avlopp, toaletter, sjukvård, skolor. Till det alkohol, alkohol, alkohol, och unga frustrerade män. Unga frustrerade män ställer till med mycket här i världen, och allra särskildast här i Sydafrika. Tyvärr diskuteras det alldeles för lite. Män slår/hugger/skjuter ihjäl varandra utanför townshipets krogar - shebeens. Kvinnor och barn blir misshandlade och våldtagna av pappor, pojkvänner, morbröder, farbröder. Jag tror verkligen inte att män är ondare av naturen, och tidningarna har rapporterat om hur kvinnor fnissade och pekade åt misshandlade och döende människor senaste dagarna. Men unga frustrerade män tar till flaskan och sen knytnävarna, kniven eller pistolen, och det är en stor skillnad och ett stort problem, särskilt för Sydafrika. Också denna gång rapporteras det hur våldsverkarna ofta är mycket berusade. Droger såsom metamfetamin ("tik")förekommer också, men alkohol leder med hästlängder när det gäller missbruk i det här landet.
Jag skulle önska att det inte vore så tabubelagt att prata om alkohol och manlig frustration i kombination.
Senaste dödssiffran som jag har hört är 22. Det började i Alexandra, det största townshipet i Joburg, och har spridit sig till andra township. Det är i de fattigaste områdena som det exploderat, och det är tydligt att människors frustrationer har varit starka under en lång tid. Institute for Race Relations och andra har pekat på detta länge. Sporadiska attacker har pågått under hela min tid här, för en månad sen läste jag om hur en nioåring blev innebränd, mamman skrek utanför skjulet där dottern var inlåst och folkmassan klappade och hejade utanför.
Känns det igen?
Historien har alltför många gånger visat vad desperata människor är kapabla att göra. Och nu har det exploderat på riktigt. Sporadiska attacker har eskalerat bortom kontroll till regelrätta dödliga upplopp. Än har våldet inte exploderat här i Cape Town, men desperationen och därmed grogrunden finns helt klart här också. Det framgick också delvis i mina intervjuer för min uppsats, även om många också sa att nej, utlänningar jobbar mycket och hårt, de gör rätt för sig.
Arbetslöshet, undermåliga levnadsförhållanden i township som kommunerna inte lyckas/kan/vill följa upp servicemässigt med sophämtning, avlopp, toaletter, sjukvård, skolor. Till det alkohol, alkohol, alkohol, och unga frustrerade män. Unga frustrerade män ställer till med mycket här i världen, och allra särskildast här i Sydafrika. Tyvärr diskuteras det alldeles för lite. Män slår/hugger/skjuter ihjäl varandra utanför townshipets krogar - shebeens. Kvinnor och barn blir misshandlade och våldtagna av pappor, pojkvänner, morbröder, farbröder. Jag tror verkligen inte att män är ondare av naturen, och tidningarna har rapporterat om hur kvinnor fnissade och pekade åt misshandlade och döende människor senaste dagarna. Men unga frustrerade män tar till flaskan och sen knytnävarna, kniven eller pistolen, och det är en stor skillnad och ett stort problem, särskilt för Sydafrika. Också denna gång rapporteras det hur våldsverkarna ofta är mycket berusade. Droger såsom metamfetamin ("tik")förekommer också, men alkohol leder med hästlängder när det gäller missbruk i det här landet.
Jag skulle önska att det inte vore så tabubelagt att prata om alkohol och manlig frustration i kombination.
Kommentarer
Trackback