johannasydafrika

jag tänkte nog att det inte skulle hända. Kayamandi, mitt township, det är ju så lugnt där. det säger alla som bor där. kayamandi är lugnt och fint, även om det är överbefolkad och har samma problem med alkohol som andra township och andelen som lever med HIV är mycket hög. Men ändå. Det skulle ju inte hända.

Igår morse, fredag, läste jag i tidningen att upploppen spridit sig hit ner, till Western Cape, Kapregionen. Då ringde jag till Fred, pastorn i 'min' församling i Kayamandi, som även är jurist inom Stellenbosch kommun och mycket aktiv i Kayamandi community. Han sa, nej, nej det kommer inte hända i Kayamandi. The community won't allow it.

Lättad sa jag, skönt att höra.

Sen ringde han klockan 18 samma dag och sa, nu har det börjat. De har plundrat några affärer, men det är lugnt nu, det är poliser överallt. Vi får se vad som händer inatt sa han, men det blir nog lugnt.

Imorse när jag vaknat till fick jag en obehaglig känsla i magen. Måtte det inte ha hänt något mer över natten. Jag ringde Simbongile som sa, "yes, they are beating the foreigners. All the shops have closed and the foreigners have left". Jag frågade, till och med Madiba Cash Store, där jag brukade köpa mjölk och mina morgonbananer när jag bodde där? Ja, till och med Madiba Cash Store är stängd och det finns ingenstans att handla häruppe längre.

Sen ringde jag uMama Bishop, Pastor Freds telefon var av. Och hon bekräftade, när de gick hem från kyrkan igår (fredag) kväll vid åttatiden så såg de unga tonåringar springa med varor i händerna. Alla somaliernas affärer har blivit plundrade. Mama Bishop visste inte om någon hade blivit misshandlad, men hon sa att det var unga tonåringar som plundrat, yngre än 16-17. Och ja, bekräftade hon, till och med Madiba Cash Store är plundrad.

Alltså NEJ!!! Nej, nej, nej, nej. Det känns helt sjukt. Kayamandi är verkligen ett lugnt och vackert ställe. Och de här somalierna som drev Madiba Cash Store var så mysiga, jag brukade hälsa på somaliska, "Ska Warran" tror jag det heter, och sen tacka, "shokran", arabiska. Och xhosabarnen i kön bakom fnissade förvånat när mlungun kunde några få ord på uKwerekweres språk (ja, för "utlänning" är "uKwerekwere" på xhosa, efter hur deras språk låter i xhosa-öron). Och den ena killen som hade affären brukade alltid lyckas ge mig för mycket växel tillbaka. Jag brukade retas med honom för det. Och jag brukade fråga om han ville tillbaka till Somalia. Nej, sa han, det är inget som funkar i Somalia. Det är bättre här. Och innan Sydafrika hade han bott i andra afrikanska länder som jag inte minns namnet på nu.

Ibland kunde man gå in i affären och kolla runt. En liten vanlig minikvartersbutik. Men mestadels fick man peka genom dörrgallret var man ville ha. De har blivit attackerade förut. Och nu är hela affären plundrad!! Det är något så otroligt sorgligt över att plundra andra människors livsverk, något som de jobbat så hårt för. Och nu finns det ingen affär att handla i längre i Kayamandi, för alla drevs av somalier.

Jag pratade just med mormor och hon sa, att sådär har de gjort med invandrare i Gävle också. Bränt ner butiken, sen när de bygger upp och öppnar igen, bränt ner igen. Så nog är det ingen unik företeelse. Ordet "kristallnatten" har passerat genom mitt huvud ofta på morgnarna de senaste två veckorna när man slår på radion och öppnar tidningen och läser om den ödeläggelse, misshandel och de mord som skett under just denna natt.

Men det är förstås mycket mer komplicerat än att man hatar utlänningar som lyckas driva en kvartersbutik. Få ungar i yngre tonåren som lever ett socioeconomiskt stabilt liv skulle plundra den kvartersbutik man brukar handla i. Mer om detta snart. Min verklighet gör sig påmind, jag måste vika tvätt och gå ut och springa.