johannasydafrika

Glomde! Det ar ju nytt ar! 2008. Alltsa, det var ju inte direkt nagon iskall champagne och sno och nyarsstamning med fyrverkerier dar pa stranden dar i Transkei sa jag ar lite langsam pa att fatta att jul har varit och nytt ar har intratt! Men det ar coolt, kanns som det kommer bli ett ljuvligt ar, jag ar 28 detta ar! Ojjjj det ar ganska galet. Men nu har man hunnit med en del sa det kanske ar naturligt. (??)

Iallafall, jag onskar er alla ett ljuvligt 2008 i alla era goranden och latanden!

Jaha, efter en ljuvlig resa i Transkei igen, som var alldeles for kort denna gang, en vecka istallet for en manad sist, ar jag nu ater i Cape Town. Naja, det ar val inte sa farligt, ljuvlig stad. Aker hem till Stellenbosch och Kayamandi ikvall for att packa och forbereda infor resa till Sverige pa onsdag.

Var otroligt haftigt att komma tillbaka till Transkei efter att ha spenderat ett ar med att vistas i och forsoka forsta urban xhosa kultur och kyrkan och genusrelationerna och allt. Det ar verkligen sa att de rural areas ar som townshipen harnere fast med mycket mera plats.... mer funderingar och reflektioner om detta snart.

nu är den klar och inskickad! Känns hur bra som helst! Och nu drar jag på semester! Nyår på stranden! ååh imorgon kväll är det kvällsdopp i indiska oceanen vid bulungula i transkei (kolla januari förra året för bilder....) och nu vill jag inte blogga mer för jag vill uuuuuuuuuuuut från kontoret och bort från den här datorn! Gott Nytt År!

jag hr massa roliga nya bilder och grejer som hänt men nu är det den här uppsatsen som jag måste avsluta...skrivaskrivaskriva bråka med excel om grafer etc. vänta på feedback. skrivaskriva. vadå jul snart? det är smällhett och ingen lucia och ingen advent har synts till. fatta noll kokosboll. men på julafton ska jag vara ledig då blir det STRAAAAAND!

nu åter till googla efter material till småreferenser som saknas...

Så här glad var jag när jag fått min honours degree med distinction! Och jag lovar, jag var garanterat den enda med en adress i Kayamandi på min rulle.....

Stellenbosch är ju verkligen en ö. Som inte liknar Sydafrika på något sätt, mer än som ett tvärsnitt av landets ekonomiska elit, förstås. Det var tydligt också på graduation ceremony, ni ser, idel vita fejor och en och annan coloured skalle. Tjejen som satt bredvid mig berättade att på förra årets ceremony hade en xhosa mama till en som tog examen avgett ett klassiskt afrikanskt glädjeskri (jag tror ni vet vad jag menar, men det är svårt att uttrycka i skrift....) Då hade folk blivit indignerade och typ "nej men det här är ju graduation nu får ni väl lugna er"......

Jag kan bara tänka mig vilket party dessa ceremonier måste vara i typ University of Walter Sisulu i Transkei där det är mest xhosa students. Oh! HAHAHA. Sång och dans och inte på något sätt tyst och disciplinerat som det var idag. Måste säga jag föredrar den svarta varianten hundra gånger om. Det drar ju ihop sig till kongress i ANC, och jag hörde nåt tal på radion imorse där publiken (svarta ANC supporters) bröt ut i sång efteråt. Yeah man, that's the way. Högljuddhet är så trevligt. =)

Idag var det graduation ceremony! har ju tagit en sydafrikansk fyraårsexamen i statskunskap, kallas Honours Degree i det brittisk/sydafrikanska systemet. Det var långrandigt när 600 pers skulle få sina examen, gå fram till podiet och få sin gula bård påhängd. Men ändå högtidligt... fast jag har varit busy med uppsatsen, har inte alls hunnit tänka på ceremonin, har inte hunnit organisera någon hejaklack och dessutom mina klasskompisar läser tvåårs master så de examineras inte förrän nästa år. Var typ en från min klass där. Men det var skojigt att ha upplevt.

Mitt liv harnere ar ganska galet. Sen jag flyttade till Kayamandi har jag verkligen konfronterats med hur KULTURELL jag ar. SA HAR OCH SA HAR SKA DET VARA. och sa ar det INTE bland xhosas. jag har skrivit att jag varit frustrerad. Men jag har varit sjuk. Och da ar det tufft att kanna sig annorlunda. Nu ar jag frisk igen och det ar jattestor skillnad. Jag orkar med att ungarna hojtar "mlungu" och att halften av folket svarar pa engelska fast jag tilltalar dem pa xhosa (och faktiskt kan prata litegrann nu!)

Jag borjar kanna tacksamhet igen for allt jag far uppleva. I sondags hade jag ett litet sammanbrott dar jag fattade beslut om att aldrig ga tillbaka till kyrkan och flytta fran Kayamandi med omedelbar verkan. En besokande pastor sa nagot elakt om att jag holl for oronen nar han skrek i mikrofonen. Senare pa kvallen och idag forstar jag inte varfor jag blev sa upprord, arg och ledsen. Han kanner ju inte mig och har inget med forsamlingen att gora annars. Svaret ar nog att jag ar ganska sarbar for jag ar trott och haft en otroligt intensiv termin med massa intryck och sa vara sjuk pa det.

Nu ska det bli skont att skicka in uppsatsen om tva veckor och sedan vara borta fran Stellenbosch och Kayamandi i en manad. Forst tva veckor i Transkei over jul och nyar, softa pa en strand och vila tankarna, och sen hem till Sverige i januari for att traffa familj och vanner och lagga upp uppsatsen! Det kanns lagom med lite vila fran allt har. Ser anda fram med tillforsikt mot nasta termin, och jag blir nog kvar hos Mama Shumi i Kayamandi anda.

Jag ar frisk!!!!! Sa himla skont! Overlycklig. Ingen hosta, inget illamaende, ingen passjuka!!! Jag ar helt lycklig. Och solen skiner sadar ljuvligt typ 25,5 grad och jag ska snart sticka fran jobbet till en vingard och ta ett glas vin med en kompis, min forsta sociala aktivitet pa en manad. Sa glad man kan bli av att kunna ga i hogklackat, ha linser och mascara igen! hurra!

bast jag njuter av min lilla vintur. Ikvall och hela helgen blir det uppsatsrace. hehe.

Om ni tycker att jag skriver om konstiga saker som händer i min vardag, läs detta!

http://blogg.expressen.se/irakbloggen/

Sjukt bra blogg.

Annars: det är inte så illa som det verkar! Båda mina föräldrar har skickat små oroliga frågor om det verkligen ÄR så bra i Kayamandi..... det är en helt osannolikt utvecklande upplevelse. Min xhosa utvecklas och min förståelse för världen och människorna alltså, det är helt sanslöst. Men KRÄVANDE. Och nu har jag varit sjuk, senaste tre dagarna påssjuka, bomshakalack ja tack, och då blir jag extra gnällig. Men när jag är piggare ska jag skriva mer om hur häftigt det är att se världen med andra ögon. Tvingas se världen med andra ögon dvs, haha, för det är lite obekvämt att behöva göra det.....

Och mitt i alltihop: jag är intellektuellt på någon helt galen topp, har trots sjukdom suttit i sängen och knattrat på min uppsats som en galning senaste veckorna (när jag inte sovit , legat däckad eller surat för alla konstiga saker runtomkring mig) och idag har jag skickat in ett första draft till min handledare JIPIIIII! Mycket jobb kvar, två veckor kvar innan jag planerar vara färdig, men verkligen, jag är jättenöjd och förvånad att det blir så bra!

Det är helt klart så att alla intryck i Kayamandi gör att min förståelse för min fältstudie ökar med helt otrolig fart, analysen djupnar och jag är inne i en mycket cool tankeprocess just nu! Inne i ett flow liksom, mitt i allt gnäll och nu luktar det jäst i köket igen för det är ny umgqumbuthi på jäsning inför pöjkens hemkomst. Eller förlåt, han är ju nu en MAN när de choppat av hans... iiih censur....

Så himla söta. Kayamandi är så roligt. De svarta townshipen överhuvudtaget, rural life i stan. Overcrowded, skjul, det är så ultraurbant. Och så djuren på det. Haha! det är så obändigt. allt går, liksom! De här gullesnuttedunbollarna körde jag förbi på väg från en kompis och blev tvungen att stanna och ta kort (fast de gömde sig snabbt under den övergivna husbilen). Den svarta (är det en han eller hon-kyckling?) hoppade högt och fångade spindel att äta. COOOOOLT (för ett barn av den sanitära staden...)

Fast det roligaste är i de stora townshipen i Cape Town. Man möter typ häst och vagn ute på övertrafikerad huvudled. Och 20 getter roamar omkring och letar efter mat.

Här var vid något tidigare tillfälle när jag hajade till när jag gick förbi badrummet. EH.  Vad var det där. Jo, skinn, tarmar, aaaaAAAAAlllllt från något djur som inte lever mer.... AAH mama shumi sa jag, vad ska du med det till? Jo, I will cook it sa hon, its good! ehehehhhe.

Vid något senare tillfälle kom jag till köket och såg mama shumi tvätta en handduk i diskhon. Trodde jag. Det var dessa inälvor som blev knådade i vatten. Hmeeeh.

Märk väl att detta badkar används för kycklingfot-tining och annat typ inälvsförvaring endast. Vi tvättar oss i en dusch. I ett annat rum.Hehe.

Samma dag som festen skulle vara kom jag upp på morgonen och hittade denna trevliga syn på diskbänken. Lite hjärna/tarmar/eller vad det nu var, godmorgon! Det är inte så att det är slaktavfall heller, de äter AALLLLLTTT. steka, tugga! huvud, fötter, tarmar, hjärna, AAALLLLT... heheheheh. och så skrattar de mycket åt mig när jag får tefatsögon.

Här är Schumi och alla kvinnorna i köket. Om männen småsöp vid grillen så småsöp kvinnorna i köket. Och sjöng. Alltså, jag älskar ju xhosa tradition för det. Sången. Och dansen. Men just den här veckan när dessa förberedelser pågick så var jag sjuk. Spränghuvudvärk. Så jag kom och skulle typ värma mat i köket, och den randiga kvinnan som sitter ner tog upp sång på sång - på SKRIIIIKVOLYM! Som elektriska stötar i mitt huvud... haha jag tänkte, kan jag hämta öronproppar eller skulle de ta illa upp???  Har härliga filmer från den här kvällen i köket när de sjöng och lagade mat, synd att jag inte kan lägga upp filmer på denna blogg.

Mama Shumi sa, jag har sagt till mina barn att de måste fixa sömnmedel till mig till festen imorgon när folk ska väsnas, så att jag kan sova. Annars hotar jag med att dricka! Hahah. Det slutade med att hon blev packad och var lika bakis som alla andra dagen efter. Så himla synd jag missade själva festen, när (förutom att alla är kanonfulla) "pojken" (18-19-bastingen) som ska iväg till bushen blir målad i lera och invirad i filt när männen kommer och hämtar honom. De höll på och sjöng och dansade till 4 på morgonen då han lämnade. Nu är hans mamma nervös att han ska fara illa i bushen. Normalt kommer de tillbaka slutet december. Då blir det välkomstfest och förhoppningsvis ska jag inte missa den utan vara frisk och kunna sjunga och dansa (även om jag nog avstår umngqumbuthi...)

Jämställdhetsivrare kan verkligen slänga sig i väggen när det gäller xhosa tradition, det är inget snack, det HÄR gör kvinnorna, det HÄR gör männen och SÅ ÄR DET BARA..... här är gobbarna som grillar det döda djuret från föregående bild.och dricker umngqumbuthi, förstås...

Efter umgqumbuthi, det traditionella ölet, så måste det ju slaktas förstås. Här en (flera?) getter som också slaktades på garageuppfarten. Det är så obändigt alltså, helt rural fast släkten är urban sen läääänge.....

Efter de kokat det på bakgården så stod ölen, som då var typ en majsgröt, och jäste i köket. Balakazi som är Shumis typ något släkting (alltså, jag vet aldrig) 25 bast kom och typ slevade upp en tallrik sån gröt och åt med massa socker och blev typ packad kl 10 på morgonen. Satt och fnissade galet i köket.....

Sen tog de upp de och tog ut grynen, det är det de gör på bilden. Sen klart! Smakar bajs. Men fulla blir folk....

Xhosa boys, som de kallas innan, går igenom initiation ritual. Lång historia. Shumis grandson, som faktiskt är hennes riktiga sons riktiga son (ovanligt..) skulle nu bli man. Party åtföljs av sonen lämnar tillsammans med en grupp andra pojkar för att go to the bush, leva i x antal veckor och bli omskuren och lära sig att bli en man. Inte helt riskfritt. Folk dör, i Eastern Cape särskilt, de slår dem, och de får inte dricka vatten första veckan, och de blir omskurna "chopp" och ibland dör killarna i infektioner. Eller så får alla HIV om en har det eftersom de använder samma spear. Kort sagt, mycket omdiskuterat men till bushen ska de. Och ingen xhosa man talar någonsin om det med någon annan än xhosa män. Zulus don't go to the bush, så xhosas tycker att alla zulu män är pojkar......

Så förra veckan var det fetingparty hos oss. Missade tyvärr partyt för jag var sjuk och visste att det skulle vara galet oväsen hela natten så jag sov hos en kompis. Men jag såg förberedelserna som var galna de också. Den här morgonen kom jag upp och de bryggde umgqombothi som är traditionellt öl på baksidan.