johannasydafrika

Så himla söta. Kayamandi är så roligt. De svarta townshipen överhuvudtaget, rural life i stan. Overcrowded, skjul, det är så ultraurbant. Och så djuren på det. Haha! det är så obändigt. allt går, liksom! De här gullesnuttedunbollarna körde jag förbi på väg från en kompis och blev tvungen att stanna och ta kort (fast de gömde sig snabbt under den övergivna husbilen). Den svarta (är det en han eller hon-kyckling?) hoppade högt och fångade spindel att äta. COOOOOLT (för ett barn av den sanitära staden...)

Fast det roligaste är i de stora townshipen i Cape Town. Man möter typ häst och vagn ute på övertrafikerad huvudled. Och 20 getter roamar omkring och letar efter mat.

Här var vid något tidigare tillfälle när jag hajade till när jag gick förbi badrummet. EH.  Vad var det där. Jo, skinn, tarmar, aaaaAAAAAlllllt från något djur som inte lever mer.... AAH mama shumi sa jag, vad ska du med det till? Jo, I will cook it sa hon, its good! ehehehhhe.

Vid något senare tillfälle kom jag till köket och såg mama shumi tvätta en handduk i diskhon. Trodde jag. Det var dessa inälvor som blev knådade i vatten. Hmeeeh.

Märk väl att detta badkar används för kycklingfot-tining och annat typ inälvsförvaring endast. Vi tvättar oss i en dusch. I ett annat rum.Hehe.

Samma dag som festen skulle vara kom jag upp på morgonen och hittade denna trevliga syn på diskbänken. Lite hjärna/tarmar/eller vad det nu var, godmorgon! Det är inte så att det är slaktavfall heller, de äter AALLLLLTTT. steka, tugga! huvud, fötter, tarmar, hjärna, AAALLLLT... heheheheh. och så skrattar de mycket åt mig när jag får tefatsögon.

Här är Schumi och alla kvinnorna i köket. Om männen småsöp vid grillen så småsöp kvinnorna i köket. Och sjöng. Alltså, jag älskar ju xhosa tradition för det. Sången. Och dansen. Men just den här veckan när dessa förberedelser pågick så var jag sjuk. Spränghuvudvärk. Så jag kom och skulle typ värma mat i köket, och den randiga kvinnan som sitter ner tog upp sång på sång - på SKRIIIIKVOLYM! Som elektriska stötar i mitt huvud... haha jag tänkte, kan jag hämta öronproppar eller skulle de ta illa upp???  Har härliga filmer från den här kvällen i köket när de sjöng och lagade mat, synd att jag inte kan lägga upp filmer på denna blogg.

Mama Shumi sa, jag har sagt till mina barn att de måste fixa sömnmedel till mig till festen imorgon när folk ska väsnas, så att jag kan sova. Annars hotar jag med att dricka! Hahah. Det slutade med att hon blev packad och var lika bakis som alla andra dagen efter. Så himla synd jag missade själva festen, när (förutom att alla är kanonfulla) "pojken" (18-19-bastingen) som ska iväg till bushen blir målad i lera och invirad i filt när männen kommer och hämtar honom. De höll på och sjöng och dansade till 4 på morgonen då han lämnade. Nu är hans mamma nervös att han ska fara illa i bushen. Normalt kommer de tillbaka slutet december. Då blir det välkomstfest och förhoppningsvis ska jag inte missa den utan vara frisk och kunna sjunga och dansa (även om jag nog avstår umngqumbuthi...)

Jämställdhetsivrare kan verkligen slänga sig i väggen när det gäller xhosa tradition, det är inget snack, det HÄR gör kvinnorna, det HÄR gör männen och SÅ ÄR DET BARA..... här är gobbarna som grillar det döda djuret från föregående bild.och dricker umngqumbuthi, förstås...

Efter umgqumbuthi, det traditionella ölet, så måste det ju slaktas förstås. Här en (flera?) getter som också slaktades på garageuppfarten. Det är så obändigt alltså, helt rural fast släkten är urban sen läääänge.....

Efter de kokat det på bakgården så stod ölen, som då var typ en majsgröt, och jäste i köket. Balakazi som är Shumis typ något släkting (alltså, jag vet aldrig) 25 bast kom och typ slevade upp en tallrik sån gröt och åt med massa socker och blev typ packad kl 10 på morgonen. Satt och fnissade galet i köket.....

Sen tog de upp de och tog ut grynen, det är det de gör på bilden. Sen klart! Smakar bajs. Men fulla blir folk....

Xhosa boys, som de kallas innan, går igenom initiation ritual. Lång historia. Shumis grandson, som faktiskt är hennes riktiga sons riktiga son (ovanligt..) skulle nu bli man. Party åtföljs av sonen lämnar tillsammans med en grupp andra pojkar för att go to the bush, leva i x antal veckor och bli omskuren och lära sig att bli en man. Inte helt riskfritt. Folk dör, i Eastern Cape särskilt, de slår dem, och de får inte dricka vatten första veckan, och de blir omskurna "chopp" och ibland dör killarna i infektioner. Eller så får alla HIV om en har det eftersom de använder samma spear. Kort sagt, mycket omdiskuterat men till bushen ska de. Och ingen xhosa man talar någonsin om det med någon annan än xhosa män. Zulus don't go to the bush, så xhosas tycker att alla zulu män är pojkar......

Så förra veckan var det fetingparty hos oss. Missade tyvärr partyt för jag var sjuk och visste att det skulle vara galet oväsen hela natten så jag sov hos en kompis. Men jag såg förberedelserna som var galna de också. Den här morgonen kom jag upp och de bryggde umgqombothi som är traditionellt öl på baksidan.

Asandiswa är 20 bast och från Transkei, the rural areas. Hon är Shumis kusins dotterdotter typ (allså, Shumi säger det är min granddaughter men xhosa family relations är inte lätt att förstå som svenne där "kusin" betyder kusin och annars är man "pyssling" eller "brylling". Xhosa=oavsett långt bort på trädet=kusin eller barnbarn) Hon bor hos oss för hon går i skola i Kayamandi. Hennes jobb är att rensa kycklingfötterna varje dag. Rensa bort trampdynan på undersidan. Every day. Yonke imihla.

Shumi också höll på med något annat den här kvällen. Umngqushi tror jag, samp and beans. Hon är söt alltså, Shumi. De är så charmiga, annars hade jag nog flytt fältet för längesen....

Nu har det varit ett tag när jag varit EXTREMT irriterad på Mama Shumi, alla människor som springer in och ut i hennes hus, städerskan som jobbar i en km i timmen och allt skräp och kackerlackor och.... så dessa KYCKLINGFÖTTER. Mama Shumi säljer kycklingfötter, amanqina ukuku. Det har hon gjort säkert två decennier. Skolbarnen älskar hennes amanqina, de flesta i townshipet verkar vara helt sålda på Shumis fötter. Jag testade en, tappert. Jag visste sen Transkei i januari att det smakade sula, men jag tänkte, ah, Shumi kanske gör dem annorlunda. Men det smakade.......... ännu värre. Typ seg sula i kombo med fläskranden på fläsk. Och de stinker när hon kokar dem. Fyra grytor varje morgon, stora som på bilden. Det är kycklingfötter ÖVERALLT. Fötterna för imorgon tinar i badkaret. Fötterna för idag är rensade i köket. Öppnar mikron, tre fötter på en tallrik. I kylen, en lös fot på en hylla. ALLTSÅ.... jag har till och med fått dem att lära mig att säga "yonke indawo, amanqina ukuku"... (överallt kycklingfötter!)

Det bästa är att gå upp klockan sex och äta innan Shumi ens vaknat och satt igång fotkoket. Men nu har jag varit sjuk länge och pallar inte gå upp så tidigt, så man kommer upp just när städerskan kommit och Shumi ska koka och huset luktar kycklingfot och...... just den här morgonen kom jag upp, tralalala, frukost va nice. Och så..... frukostbordet belägrat av dessa sunkiga ting. De är inte så äckliga, bara... lite too much. hehe.

Och det kommer barn och vuxna varje dag och ringer på. "Amanqina?" Nu har jag lärt mig "awekho" (det finns inga..)

.... här har vi de stackrarna som väntar på att bli nackade. Cruel...

Har inte bloggat riktigt på ett tag, har varit så himla mycket på G. Här är en bild som jag tog för ett tag sen. Mama Shumis house är roligt,det är liksom ett socialt nav, folk kommer och går, hon har olika business för sig. På bilden är det Johannes, en alkissnubbe som sover på garageuppfarten i utbyte mot att han hjälper Mama Shumi att lyfta grytorna med kycklingfötter upp på spisen och ner igen om morgnarna. Ja, för hon säljer kycklingfötter till barnen i skolan. 60 öre per fot. Smakar bajs. Jag testade en, tänkte att den jag provade i Transkei kanske inte var lika god. Icke. BLÄ...

Johannes har samma kläder jämt och luktar sunk, när han är på madrassen utanför mitt fönster (se i bakgrunden) måste jag stänga fönstret för han stinker så. hahah. men han är himla trevlig och ärlig människa. När han är packad på kvällarna ligger han och sjunger och pratar med sig själv....

Iaf, en dag när jag kom hem stod han i godan ro och nackade kycklingar på garageuppfarten! Det är så roligt det här men att det är levande djur överallt som slaktas och äts upp. En egen tappning av urban tillvaro!

allt ar lite lagom crazy just nu men det ar harligt. besok av morbror med familj hur kul som helst, bo i kayamandi ljuvligt, jobbet pa centre for chinese studies utvecklas i en rasande fart och jag borjar inse vilken chans det ar att jobba dar. De uppmuntrar oss forskarassistenter att skapa egna projekt och soka egna pengar via centret och om vi lyckas, vilket ar ratt stor chans eftersom vi far total experthjalp fran alla forskarna, sa kan vi anstalla oss sjalva som forskare/konsulter i vara egna projekt for typ ett ar!

Det ar bara att hinna med ocksa. Och tid ar ett litet problem eftersom jag maste avsluta min uppsats; intervjuerna, skrivandet och inlamning innan mitten december.

Men jag ska gora ett forsok. Mitt tema ar nog demokratisering i ett eller tva frankofona Afrikanska lander och hur chinese involvement dar paverkar demokratisering i bra eller dalig riktning. typ. Far se nar jag far ihop nagot!

Exciting. Onskedrom. Reach for the sun and you might get the moon!