johannasydafrika

Mama Shumis hus har visat sig vara riktigt nice. Jag har mitt rum ifred nu, har packat upp och flyttat in ordentligt, det finns en vattenkokare sa jag kan gora te. =) Mama Shumi ar lite av ett socialt nav, folk kommer hela tiden och fragar efter henne och ska kopa saker eller deala nagot eller bara hanga. Sa det ar trevligt. Och alla ler glatt nar jag pratar (las: forsoker) prata xhosa med dem! Ar lite trott i huvudet, har blivit maximerat xhosainlarning sista tiden men det ar kul! Jag utvecklas! Och det kanns verkligen ratt att bo uppe i townshipet. Kanns hemma.

Bilder snart. Roliga karaktarer i huset.

Jag trodde det inte, men det håller på att hända! Jag håller på att lära mig ett fjärde språk!

Jag tror det var så här för mamma och pappa. De skulle inte ha något fjärde barn. Det räckte bra med tre. Men, så hände det fjärde bara och det var ju så trevligt..... =) När jag hade lärt mig franska kände jag, NEJ, nu får det vara nog, det är sånt slit att lära sig språk. Franska engelska och svenska duger bra. Men så blev jag förälskad i hela xhosa-grejen och läser lite på kul på universitetet, tjatar på kompisar att lära mig saker och nu har jag flyttat upp till townshipet där alla pratar xhosa hela tiden. Och jag börjar lära mig! Helt fashinerad, jag hör mig själv säga saker! Lite som ett barn på nytt. Låtsas att jag inte ser Mama Shumis nycklar för att få säga "siphi isithixo sakho?"... (var är dina nycklar)

Bilden är när det var Umgidi, thanksgiving for the Bishop i kyrkan. Jag tvingade Simbongi att översätta ett litet tal där jag sa typ, jag är så tacksam att ni välkomnat mig, biskopen är värd allt firande för han jobbar så hårt (typ byggt ett nytt köksannex-skjul till kyrkan på egen hand!) och att jag nu skulle göra något som för mig känns jättekonstigt kulturellt - visa min pengagåva till biskopen! (vift vift på bilden)

Så jag läste upp det där talet. Jag fattade typ 2/3 av vad jag sa och hade aldrig kunnat böja allt grammatiskt rätt utan Simbongis översättning... men jag är ju bra på att härma dialekter och uttal, så det lät nog bra och folk kom fram efteråt och typ pratade med mig på xhosa och trodde jag var flytande! haha! "uthetha imnandi isixhosa!" (du pratar nice xhosa) Dog av nervositet, där stod jag enda mlungun bland alla xhosas (och kanske 2 coloureds från någon annan kyrka) och läste ett tal på xhosa! Haha, kamikaze. Men folk verkar ha fattat vad jag sa, hur coolt som heeeelst! Det är verkligen ett skithäftigt språk och att helt plötsligt kunna prata (om än bara litegrann) är så himla häftigt. Mina klick börjar bli säkra nu!

for forsta gangen umgas jag med folk som verkligen inte har pengar.

Pa vissa satt innebar det massa saker, pa andra satt innebar det ingenting.

Vanskap, varme och fortroende - allt ar samma. Forstas. Det ar nog darfor jag blir forvanad pa ett sant otroligt naivt satt fortfarande nar jag inser hur lite pengar mina (i mitt fall) svarta vanner i vissa fall har. Vanskapen ar samma. Det de betyder for mig ar samma. Och sen, sen har de inga pengar till att betala grejer. Helt enkelt, det finns inga pengar. Inte sa att man kan lana fran sitt eget sparkonto. Eller mamma och pappa. Ingen har pengar. Jag vill inte namna nagra namn, det ar inte sa intressant heller, men nu har det varit tva ganger pa tre dagar som jag har lanat hundralappar till vanner.

Dagisavgiften. Jag maste betala min sons dagisavgift, for jag fick aldrig betalt forra veckan. Eller, bussen hem, jag har inte pengar till att aka hem och traffa min dotter.

Jag vet att de gor det som en sista utvag. Jag raknar inte direkt med att fa tillbaka pengarna heller. Mina funderingar kring det har handlar verkligen inte om pengarna i sig, utan om hur sjukt det kanns att tre hundra spann ar sa lite for mig, sarskilt som mina levnadskostnader ar sa laga, 1000 spann i hyra, maten ar billig, bensinen billig. Och sa ar trehundra spann en summa som flera av mina vanner inte kan fa tag pa nagon annanstans. Det blir sa konstigt. Mest konstigt maste det ju kannas for dem. Jag maste ju framsta som varldens ufo som bara kan ta ut pengar och ge. Men med tanke pa vilken warp zone det ar for mig att ta med mig pengar ner hit som jag tjanat i Sverige - tva manaders lon hemifran racker ett halvar har.

Den har bloggen ar verkligen varldsmasteri i klyschor. Laste igenom lite av det jag skrev forra aret, och det ar verkligen mycket av "tank vad bra man har det..." Men jag vill inte heller gomma eller forsoka latsas om att jag inte kanner sa, valdigt ofta.

Samtidigt som jag kampar med samma svarigheter som manniska, jag blir ocksa ledsen och arg och trott, och de har kulturella svarigheterna som jag skrivit om tidigare finns ju dar oavsett hur lite eller mycket pengar nagon har - vi ar ju alla manniskor. Och jag vet att folk tycker om mig for att jag ar oppen med det och vill forsta. Vara hjartan ar lika. (klyscha igen... men vad gor man. det ar ju sa jag kanner)

Nu ar sommaren har! Jobbet ar kul och inspirerande, chefen som ar en galen dubbeljobbande konsultsjal ar han nu i tva dar och han ar mycket inspirerande. Det ar varmt och skont ute, jag har tillfrisknad efter tva trista dagar i sangen med magsjuka och i helgen blir det CAPE TOWN! var sa himla langesen jag var dar. Gott vin ser jag fram emot =)

och min uppsats gar som den ska, aven om den behover mer tid an den fatt nu eftersom jag var sjuk. Och xhosakursen ar kul. Allt ar kul! Glad!!!! om en timme drar jag fran jobbet till Cape Town....

nu har jag flyttat upp till Kayamandi. Efter en manads lonlost letande efter ett hus eller en lagenhet att hyra (townshipet ar overfullt och de fa stallen som finns verkar folk vara lagom intresserade av att hyra till en mlungu, de tror att jag ar for bekvam for att ha toalett utomhus eller sa ar det bara allman skepsis mot en mlungu som vill bo i townshipet) gav jag upp och tackade ja till ett erbjudande om ett rum hos ett av Homestaysen i Kayamandi. Mama Shumi ar min hyresvard, hon ar gullig. Flyttade in i mandags och blev omedelbart sjuk sa jag har lart kanna sangen ordentligt... kanns jattebra att antligen bo daruppe. Huset ar stort och mitt rum har alla tankbara burglar bars. Kackerlackor ar mer narvarande an dar jag bodde inneboende tidigare, men det ar bara att tanka pa att inte lamna mat nagonstans. De ar inte sa intresserade av klader och bocker, men dyker upp direkt om man lamnar en macka eller nat framme.... men har utvecklat combatstrategier mot dem fran forra aret.

De ar sa roliga bara, hennes dotterdotter bor i rummet nar det inte ar uthyrt. Och hade kvar alla sina grejer i garderoberna i rummet nar jag kom! Sa planen var att hon skulle springa i mitt rum hela tiden och hamta saker. De blev mycket forvanade nar jag sa att det gar absolut inte, jag maste ha mitt rum till mig sjalv och jag vill inte att nagon gar in dar alls! Nagon integritet har i varlden... det gar bra att dela toa och dusch och allt, men alltsa... jag maste kunna stanga dorren om mig. Nu har hon borjat ta ut grejerna, fast det marks att de tycker jag ar mycket konstig... kanske ar jag extremt integritetskravande men jag kanner att nej, dar gar gransen, jag flyttar ut om jag inte kan lasa min dorr. Simbongile som var dar forsta kvallen nar jag tog diskussionen var ocksa mycket forvanad. Men jag ar inte direkt ett barn av trangboddhet, sa min tolerans for att dela intima utrymmen som mitt enda rum med frammande manniskor ar nog mycket lagre an de flesta i townshipet.

Imorse stod jag typ halvnaken och fonade haret nar tjejen oppnade dorren utan att knacka... fast da forsvann hon igen och fattade nog att det blev lite fel. Det dar ar absolut en kulturell grej, men jag kan INTE tanja pa den. Nagonstans maste jag kunna fa vara ifred med alla intryck och allt som pagar runtomkring mig hela tiden i racertempo. Far se om de gar med pa det.... for jag trivs bra med dem forutom det!

ehh. ok, jag undersöker hur folks uppfattning om demokrati påverkas av våldsbrott. i helgen live scene. Var i townshipet Guguleto för en intervju och så blev det sent - kände inte för att köra N2 hem kl 11 på kvällen för går bilen sönder så är största townshipet Khaylelitsha med bara skjul så långt ögat når precis bredvid motorvägen, och det är inte gulliga saker som sker där. Så det vill man inte riskera. Så, jag sov över hos mina vänner i Guguleto. Mitt i natten vaknade vi av att hundarna skällde som galna (i townshipen finns alltid en miljon herrelösa hundar) och Nceba, brorsan i familjen, gick och kollade och sa "look, come look what the police are doing" Så jag smög fram till fönstret och tror ni inte precis utanför vår grind, typ tre meter från oss, står tre poliser i full uniform och sparkar på en kille som ligger. Inte bara sparka litegrann, utan med full kraft sparkar killen i huvudet, i magen, mellan benen, och håller på ett bra tag. Sen hoppar de in i sin polisbil och kör iväg. Killen raglar in på vår tomt och typ säckar ihop framför dörren. En vanlig random coloured alkis, kanske 35 bast. Blöder som bara den i ansiktet, sitter där ett tag och ojar sig och sen försvinner iväg.

eeeh.

sen kommer hela kvarteret ut och står och hojtar på xhosa. Alla såg, för alla måste ju ha vaknat. Och "q"-klicket låter ju som två claves som man slår mot varandra, vilket gör att det är en bra ljudeffekt för att illustrera någon som får stryk. Så det klickas hejvilt och Nceba sa, att på vad de säger verkar det som om killen som fick stryk var en crook. 

Ehhhh. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga... eller tro. Mamma Lizie i familjen vaknade också och de tittade roat på mig som stod där i pyjamas helt tyst med tefatsögon. De sa, "look, they are just doing their job". Mina intervjuer indikerar så långt att folk är dödströtta på brott och brottslingar, och de tycker att polisen alltid borde behandla brottslingar så. Apartheid var bra på så vis, säger många som jag intervjuat, för det var ordning och reda, polisen var strikt och folk var rädda så de begick inte brott.

eeh.