johannasydafrika

Det ar verkligen var har nu, lov pa traden och sant, men suuuck jag inser att jag aker ju pa EN TILL pollenperiod, inte nog med den jag fick i varas. Sa nu strular mina linser, jag snorvlar och sitter med brillor och skriver pa min research assignment...

Jaja, hoppas att det ar inga pollen i Johannesburg och Mozambique dit vi aker pa mandag!

Här är vi som åkte och röstade! Lägg märke till valsedlarna på bordet.

från vänster är det Ammi, Anders kompis som är här för att volontärarbeta som sjuksköterska i townshipet Kayelitsha, sen är det Anna, jag, Anders och så sitter Maria som är från Dalarna (fatta gott med lite dalmål till livs!) och också läser statskunskap. Det var kul att åka ett helt gäng svenskar faktiskt, kunna prata svenska med hela bilen liksom på vägen dit, det har inte hänt mig någon gång, knappt umgåtts alls med några svenskar.

Så här glad var jag i måndags när vi röstade på norsksvenska konsulatet i Kapstaden! Helcoolt kändes det, vi var helt fnittriga och uppspelta över att utöva vår demokratiska rätt- och skyldighet så här på andra sidan jorden! En norsk tant var den enda som jobbade där och hon blev också munter av att vi var så glada... det var kul! vi fick stänga in oss en efter en i ett rum med valsedlar och klistra igen! (rummet hade massa bilder på norska kungafamiljen på väggarna, men well, det var ju svenska valsedlar iaf..)

En av oss var tom nära att klistra igen kuvertet med Sverigedemokraterna istället för Socialdemokraterna! Vi hade inte riktigt räknat med att de idioterna skulle skickat valsedlar ända hit. Som tur var uppdagades misstaget......

Så nu har jag röstat! Kommer vara i Mozambique den 17:e och missa valvaka och annat spännande (annars hade jag garanterat suttit klistrad framför internet och uppdaterat en gång i minuten under valvakan!)

Jag maste bara........... DET AR VARMT!!!! AAAAAH!! sa otroligt skont jag dor jag dor. Man kan ga i sandaler och linne och sadar! Dessutom har jag fatt hora att det ar tre veckor var har, sen sommar! OAH! Snart blir det riktigt varmt beachvader gud va niiiice!

ehum. nu ater till studierna.

I fredags var vi med utbytesstudentorganisationen i Kayamandi och åt middag, hos en lady som brukar ha lite bed and breakfast och middag. Här hennes tre döttrar som berättade detaljerat hur och varför man bär barnen på ryggen (its practical if you need to finish cleaning or shopping you just put it there and it stays there...) Jag tycker det är så härligt med alla som bär på sina barn, det vill jag också göra (när det förhoppningsvis beger sig i framtiden!) Så nu har jag fått lära mig i teorin iaf hur man knyter tygstycke och sätter fast ungen.

Det var god mat, fint hus. Det finns verkligen olika sorters hus där, både skjulen som jag mest har sett innan, men också som det här hela och fina hus! Det är mycket så att folk bor kvar i sina områden här liksom, färgade i sina, svarta i sina, vita i sina.... så när svarta får det bättre ställt så bygger de hus i kåkstaden ofta, hellre än att flytta till en vit "finare" område. Vilket såklart är bra för området! Positiva exempel och inte bara misär.

Sedan gick vi till en lokal pub. Det var liksom en Social Excursion grej så vi skulle få se Kayamandi by night, det var ett bra initiativ. Dock var puben nedslående: endast män, några tjejer kom senare. Jag pratade med några killar och den ena förklarade för mig att tjejer inte är lika smarta som män, att män alltid måste vara ledare i familjen för man kan ju inte ha två ledare, titta bara på världens presidenter, de är män....

Fy, jag blev på otroligt dåligt humör, stod och surade i ett hörn tills vi åkte hem. Hela stämningen var rätt bisarr där, helt plötsligt  kom 15 vita typer från universitetet och gled in i denna i övrigt helsvarta pub. Och så blev det SÅ tydligt att det faktum att gruppen varit historiskt förtryckt INTE innebär att sexismen inom gruppen är mindre. Tänk att bara säga så som den killen sa! Män är smartare än kvinnor, så är det ju. Nu tänkte jag inte dra alla över en kam, men som jag bloggat om tidigare så drar svarta kvinnor ett otroligt tungt lass i det här landet, otrohet accepterat generellt för män men inte kvinnor=HIV sprids inom äktenskap, kvinnomisshandel är vanligt. Männen går på puben, inte kvinnorna likso,m.

Idag dryftade jag och Anna situationen över te och muffins och kom fram till att sexistiska är de flesta kulturer eller samhällen till någon utsträckning, problemet är ju att fattigdom accentuerar förtrycket och i denna specifika situation med HIV/AIDS så blir det extra tragiskt eftersom kvinnor drabbas hårdast (får ta hand om sjuka män eftersom de smittas först oftast, sen ta hand om föräldralösa barn och arbeta samtidigt... och 58% av smittade är kvinnor, majoritet.)

Men sen åkte vi tillbaka till Stellenbosch iaf vid 22 och gick ut och dansade så jag kunde slappna av lite efter att ha blivit ganska chockad över sakernas tillstånd. Men mina fördomar fick på skam, varför skulle en förtryckt grupp vara mer tolerant gentemot inre subgrupper, snarare minskar förutsättningarna för jämställdhet internt när trycket utifrån är större. Hm.

Efter helgens underbara varme ar det nu nere pa 10 grader pa morgonen och max 18 pa dagen om det ar sol.... suck, varen later vanta pa sig... men officiellt borjar varen 1 september dvs imorgon, sa nu ska det val borja varma upp snart.

Annars inte sa mycket spannande hander att blogga om, massa plugg, gym, hang och sa plugg igen. Forbereder research assignments i tva amnen. Om Kongo och om etniska upplopp med dodlig utgang ur ett sjukt teoretiskt perspektiv, det ar jattespannande!

Här är Asanda (vänster)  och Mbale (höger) som är ett par statsvetartjejer som jag träffat genom Kayamandiprojektet. Jag hängde med dem efter international food evening igår på efterfesten (bilden), och sen idag när vi var i Kayamandi var jag med dem. De har en hel massa intressant att lära mig, båda pratar Xhosa, Zulu, Afrikaans (hjälpligt Mbale...) och engelska. Plus att Mbales pappa pratar ett annat av de afrikanska språken, minns ej just nu, så det kunde hon också. Fatta språkkunskaper.
 
Idag när vi var i Kayamandi var jag med dem i klassrummet (pysseltimme med typ 10-12 åringar) och det var kul för de berättade för barnen på xhosa hur vi skulle göra drömfångarna. FAntastiskt språk, xhosa! Massa klickljud, jag har lärt mig 4 ord nu och det är cooooolt med ljuden!

Hur som helst Asanda var politisk och pratade med barnen om att de MÅSTE lära sig afrikaans för att kunna läsa på Stellenbosch universitet. Hon förklarade att det är enda sättet, för det finns inget xhosauniversitet, och engelska är bara på postgrad nivå. Helt sjukt i sig att det inte finns något xhosauniversitet, i Natal finns det ett universitet som är mer zuluspråkigt. De hade tydligen protestmarch om det här i våras. Hur som helst, så pratade hon på xhosa med tjejen som satt bredvid mig. Sen när vi gick hem till mig efteråt och drack te så berättade Asanda att hon sagt till tjejen att "är det spännande nu när det kommer massa vita studenter hit" sagt att "it is good that these people come here, that we can meet people and know that they do not all dislike us".

Tårarna bara sprutade, jag kan inte låta bli att bli förtvivlad över den lilla tjejens ord. Fortfarande känner de så! Inga vita bryr sig om att komma till Kayamandi, bara de svarta från Kayamandi kommer in och jobbar i Stellenbosch. Då kan vi veta att inte alla vita ogillar oss. Tyngden i de orden är så stor att det inte är möjligt att fatta. Och jag, jag ser mig inte ens som vit, jag har jättesvårt för de här rasterminologin de använder till vardags härnere. Jag är jag, och min hudfärg är inte viktig... men så är det inte här. Ja, om min närvaro kan få någon att känna att inte alla vita ogillar dessa vackra barn..... så är det ju värdefullt, men tungt.

Är fortfarande lite medtagen, och vi satt länge med tekoppar och pratade om Aha-moments, en sån som jag fick idag. Jag hade inte greppat att det är så många svarta barn känner sig fortfarande.

Jättefina tjejer de här två, Asanda och Mbale, många lärdomar får jag genom dem!

En ny bekantskap är Anna som läser samhällsvetarprogrammet i Uppsala. Är här i ett år och är tillsammans med en sydafrikansk kille sen länge, Quinton. Jättetrevlig tjej! Skönt att träffa en svensk tjej faktiskt. Man liksom... trivs. Och en statsvetarkompis också, det är jätteskönt att ha någon härnere att kunna dela intryck med någon som förstår ens liksom referensramar. Här är vi på International Food Evening där alla internationella studenter hade lagat mat från sina länder. Det var trevligt! Vi svenskar dock fick inte tummen ur... jag kände att jag f a k t i s k t inte ville ta ansvar, och ingen annan gjorde det (vi är det facila summan av 7 svenskar härnere nu) så det blev inget. Det var ASSKÖNT att bara glida runt och äta andras käk för 5 spänn portionen... kul efterfest också, då jag pratade med en kille från Eastern Cape typ uppåt kusten österut, hans föräldar var farmare och har 20 000 kor. EEEH.

Borjade storgrata haromdagen over min laptop nar jag satt och jobbade med tentan. Satt och laste teorier om intersektionalitet och funderade, och plotsligt gick det upp for mig som en smocka hur det ar att leva som svart kvinna i det har landet (och i varlden i ovrigt ocksa). Det gick upp for mig nar jag laste om kvinnor och utbildning att manga kvinnor inte har mojlighet att skaffa sig sjalvfortroende och inre styrka eftersom de inte knappt far nagon utbildning - hur ska man kunna havda sin ratt och sitt varde om man inte fatt veta att man har nagot?

Helt sjukt, leva i extrem fattigdom, kvinnosynen har ar lika ogullig och macho som pa manga andra stallen. Dessutom HIV/AIDS och en kultur som accepterar att man ar otrogna och kvinnor har ingenstans att ta vagen utom att stanna med sina man, de blir smittade av HIV/AIDS i sina egna akta sangar och sen ta hand om barn utan att ha nagra medel tillhands.....

Som Ilana och Cindy, mina sydafrikanska klasskompisar, uttryckte det mycket drastiskt haromkvallen nar vi at middag: imagine youre in a township where your house doesnt even have a proper door, then 5 guys can just come bashing through your door, your family is there but there is nothing they can do to help and the guys will gang rape you and off they go and there is absolutely nothing you can do about it.

Sakerhet i sig ar ett privilegium, och livet i townshipen har ar verkligen inte latt for kvinnorna, valdtakt ar nagonting kvinnor (och barn!) bara far leva med, och HIV/AIDS i valdtaktens spar. Livet for en kvinna med ekonomiska medel och en fattig kvinna, sarskilt i ett sa valdsamt samhalle som det sydafrikanska, skiljer sig sa mycket at att det knappt gar att jamfora.

jag ar sa priviligerad, att ha med mig 7000 CSN spann ar verkligen mycket pengar och folk lever pa ingenting. Det ar en klyscha och det ar klart jag visste innan att det var sa har det ar, men det drabbade mig plotsligt med full kraft och jag kande stor sorg.

Plus att jag som 26 ar och kvinna skulle ha 5 barn och varit bade valdtagen, misshandlad och HIV-smittad vore inte osannolikt om jag hade fotts 1980 i ett svart township i Sydafrika. Det kanns helt sjukt, det svindlar nar man inser att de privilegier jag har ar helt otroliga. Jag har inte behovt lara mig att veta min ratt och mitt varde, for jag ar liksom fodd in i det tanket - bara det ett enormt priviliegium.

Nu har jag pluggat och pluggat hela helgen, funderat hit och dit på min hemtenta. Mycket spännande insikter kommer. Det är intressant det här med statskunskap i Afrika, blir helt andra perspektiv. Som att jag blir en mycket mer insiktsfull statsvetare här, hemma är det så lätt att man fastnar på ett europeiskt tänk. Här belyses Europa på ett helt annat sätt, och också de andra kontinenterna dras in i diskussionerna hej vilt, jag tycker jag lär mig massor varje lektion om världspolitik eftersom Afrika existerar i relation till saker på ett helt annat sätt än Europa. Dessutom att lära mig om de koloniala efterverkningarna här istället för i Europa blir en helt annan grej, jag känner att jag ser Europa annorlunda nu, trots att det bara gått kort tid.

Kan också vara att jag pluggar mycket nu och har gjort sista veckorna på ett sätt som jag inte gjort på länge, men jag tror också att samtalet och diskussionerna i skolan ser annorlunda ut.

Två dagar kvar på hemtentan, spännande!

Denna helg blir lite mindre handelserik an forra, hemtenta fran idag till tisdag.... ska skriva om huruvida genus, klass eller ras ar den viktigaste faktorn for att komma at socioekonomiska problem i sodra afrika. det blir intressant, sa helgen blir handelserik intellektuellt, aven om det mest blir jag, min litteratur och min laptop som kommer att umgas...

Martin Jarenmark i egen hög person! Spontant fick jag höra förra helgen att han skulle komma ner på kemikonferens! helt galet. Så i lördags träffade jag martin och hans kollegor (gud så vuxet det låter, från bandbåset i VarGlad till konferens i Cape Town med "kollegor"....). De var med oss ut och åt på toppensmarrig karibisk restaurang, bilden, och sen var martin med oss ut på Bohemia och dansade hela natten. Kul!! Jaren var också hjälte och har importerat 1,5 kilo vardera av rågflingor och havregryn så jag kan få riktig gröt. Halleluja. och sen 1 kg te!!! 2 pkt Himlagott, 250 gram Farbror August, 250 g Rooibus en sort som inte finns här! Så himla andaktsfyllt imorse att få riktig havregrynsgröt igen.....

Så nära och ändå så långt borta.

Det är inte långt mellan Robben Island och det myllrande kapstaden med vackra stränder och lyxiga hus (för de med pengar=de vita..) Sjuka kontraster och ändå så vackert.

Nelson Mandelas cell. 18 år härinne, bara kunna komma ut till en betonginnergård. Mandela satt de sista 8 åren i ett fängelse på land, herregud att komma ut som en världsledare med försoning och framtidstro som främsta budskap. Det var en lång tur ut dit med båt, tog en halvtimme och vi blev fantastiskt sjösjuka. Jättehöga vågor, inte konstigt att bara en kille har rymt därifrån, på 50-talet i en roddbåt. Känns konstigt att de hade samma typ av rutiner på Robben Island som på Beatebergsfängelset jag jobbade på i somras. med många skillnader såklart, men tex intagningsnumren samma system. Man får nummer efter år och vilken fånge i ordningen man är det året. Nelson 644/64. På Beateberg var det 05/81 och så vidare. Känns sjukt att det funnits och finns människor som sitter i fängelse på grund av sin humanistiska politiska tro. jag tycker fortfarande att man ska sitta i fängelse för mord och misshandel, som i det fängelset jag jobbade. Men det svindlar när man tänker på hur olika brott definieras över tid. Våldtäkt inom äktenskap inget brott i Sverige tills 1979, men däremot att stå upp för svartas, färgades och asiaters rätt i Sydafrika kunde radera hela ditt liv till en tynande tillvaro på en fängelseö.

Konstigt.

Nu har det verkligen blivit vardag har. Det ar mycket i skolan. Idag fick jag en liten dipp for det kanns sa svart allt och kravande, pratade med koordinatorn for international studies programmet jag laser pa, och de 12-sidors uppsatser jag ska in med i tre amnen plus lika manga hemtentor och nan mer grej i international law, det kommer bli grymt mycket jobb och svart.

Men det ar bara att satta igang. Jag behover inte fa hogsta betyg ju... den gamla stressen satter in lite, jag kanner att jag vill hinna lasa allt, tanka igenom allt och komma upp med snilleblixtar i alla amnen. Men det racker ju med att gora grejerna och lara mig sa mycket som det gar. Sa det ska jag gora....

Folk ar sa unga har! Jag ar verkligen aldst och... mognast (eller nat..) det marks att de har gatt mera direkt in till universitetet och jag har gjort omvagar via folkis och jobba utomlands och.. det ar val inget konstigt med det, mer an att jag ar valdigt ovan med att bara umgas med folk som ar yngre och langtar val lite efter manniskor som ar lite mer intresserade av.. hur ska jag saga, vuxna tankar?

Men det loser sig nog, folk ar trevliga och det ar det viktigaste!

Har upptackt att det ar skitmycket material som jag fortfarnade inte har kopierat, de har varsta kopiekulturen har, kurslitteraturen star pa Short Loans pa biblan och alla kopierar, det gar inte att fa tag pa knappt nan kursiltteratur i bokform. Trist, for jag vill mycket hellre kopa bocker an att kopiera. Men nu har jag forsokt leta efter bockerna och insett att det ar bara att ge upp, sa nu ska jag ga till biblan och tok-kopiera en miljon sidor....

I eftermiddag ska jag till Cape Town pa Zimbabwe Social Forum eller nat i den stilen, foredrag och debatter om Zimbabwe. Ska bli jatteintressant!