Party!

Här är jag på Opium, klubben som vi var på i lördags efter att ha ätit jättegod mat på thairestaurang. Häftig klubb, massa folk och skiiitbra ljud, ett housedansgolv var speciellt härligt. Blev trött när klockan närmade sig 03 dock, slog mig ner på en soffa och softade, och där satt en kille från Kongo visade det sig, och hans pappa hade jobbat som rådgivare åt Mobutu (exdiktator i Kongo under massa år). Han tyckte inte att Mobutu hade varit SÅ dålig som alla säger... eh. Men hur som helst hade vi en intressant diskussion om Kongo och den politiska situationen, det var kul också för att hans franska var ju belgisk med en del intressanta varianter, typ sa han "nonante" för 90 istället för quatrevingtdix och i nattklubbsdunkadunkamiljö tog det mig ett bra tag att lista ut vad det var han sa. Haha. "septente" för sjuttio också. Det var kul, visste att dessa varianter fanns men har aldrig hört någon använda dem.
Känns som att det är mycket spännande folk i Kapstaden, folk från hela Afrika kommer dit (typ alltså exrådgivare till diktatorer och deras familjer....) Gillar verkligen att kunna få sådana möten och lära mig mer om hur människor ser på sina hemländer, varierat med att dansa house och ha kul!
Sunkig handduk

Här är holländska Joya med hennes handduk som samtliga som hade sharkdivat på lördag dag dushade med innan vi gick ut på lördagen.... med all tonfiskolja och fisk som de fick sig påslängda så var den där handduken inte riktigt fräsch sen, haha..
Elle och jag vid Lions Head

Här har vi Elle som är tillsammans (?) eller något i den stilen med Thomas, den tyske statsvetarkillen. Hon jobbar som modell i Kapstaden och tjänar fett med pengar. coolt, har aldrig träffat nån som jobbar i den världen. Såg hennes "promobok" med bilder, mycket snygga bilder. Hon är hur som helst trevlig, från Haiti, bor permanent i Milano med amerikanskt medborgarskap men ska jobba sommarsäsongen härnere i Sydafrika. Hon var min guide i lördags, de andra sharkdivade men jag ville inte det, huuuh varför varför utsätta sig för sjösjuka och hajattack. (hehe, lite bekväm av mig...) Så jag och Elle shoppade och lunchade i CT istället, mycket nice. Fint väder! Man börjar få en riktig försmak av hur NICE det kommer bli när det blir varmt om nån månad!
Kapstaden partaj

Här har vi det gäng kompisar som jag var med i Kapstaden i lördags. Röd tröja Thomas, flin i front är Thomas sidekick Jannis. De är postgrad statsvetsstudenter också, från Berlin. Kul att ha dem i klassen. Sen är den blonde bakom en holländsk kille, thomas, och så till vänster är Brandon som är sydafrikan och går på konservatoriet på piano. Han körde oss, mig och en holländsk tjej, Joya, hem sen från nattklubben i Cape Town till Stellenbosch, så himla skönt att slippa sova på backpackers. Tar typ 45 min att köra, förbi Khayelitsha som är Kapstadens största township, verkligen jättestort, man kör i 20 min längsmed och den tar ändå inte slut.
Den här Brandon gick till och med på en annan klubb än oss, men satt och väntade på oss sen i bilen för att köra oss... verkligen snällt.
Kapstaden!
Maste ta reda pa hur jag ska rosta har nerifran!! Ska gora det direkt, har glomt bort det 150 ganger nu!
Man har vant sig vid vädret
Har faktiskt helt omärkligt vant mig vid att det är vinter här. Det är ändå en sällsam vinter, löven är borta och det är kylslaget som svensk snölös vinter, men de dagar då det är soligt går folk i flipflop och det är varmt så länge solen är framme. Så fort det kommer ett moln blir det kallt igen, men de där dagarna med sol gör det hela uthärdligt. Plus att det faktiskt snart är dags för vår. September blir det varmare... och idag pratade jag med några tjejer på tvätteriet (där jag tumlade mina kläder som jag optimistiskt försökt torka i lägenheten med enda resultatet att hela lägenheten blev kall och fuktig och kläderna förblev tvättmaskinsblöta. suck... så nu tumlade jag trots att jag inte gillar att förstöra kläderna med det. Vad gör man inte för torra varma kläder, det här med torrt har fått en ny dimension för mig. Och jag tänker på alla i Kayamandi här intill som måste ha det så kallt och fuktigt när det är sådant här väder. Som guiden sade när vi var där: "when it's cold, it's cold, when it's hot, then it's hot". Jag tänker på dem.)
hur som helst pratade jag med några sydafrikanska tjejer på tvätteriet och de sa att i slutet på september kan man börja åka till STRANDEN! längtar!! Och från september så kommer det vara angenämt och varmt med sol och sånt på dagarna. Ser fram emot det mycket... plus att nu när det är så kallt har man en bra legitim anledning att plugga mycket!
höll presentation idag på lektionen, om genusperspektiv på HIV/AIDS, jätteintressant men jag blev ändå lite mör av att förbereda det, mycket att läsa. Så nu ska jag hem och softa, laga bolognese och hyra Jack Sparrow I och kolla film i sängen med popcorn, te och muffins. Inga lektioner imorgon, skönt, blir gym och plugg, sen Pirates II på bio! Lördag Kapstaden, shopping med nyfunnen kamrat (en tysk kompis har fyndat trevlig tjej i Kapstaden) och sen utgång på kvällen med ett gäng och så övernattning på backpackergrej. Ska bli SÅ kul! Längtar nu efter att komma till Kapstaden.
Kramar!!!
Sällskapsresan-utsikt

Här är utsikten från min balkong om man tittar åt vänster istället för rakt fram. Finlandsbåten till vänster i bilden är min institution. Sen ser ni Stellenbosch mountains, så himla fint! Rakt fram där är fler Campusbyggnader.
Nu är det slut på det här bildtjatet om lägenheten. Hehe. Dags att gå hem och sussa inför föredrag imorgon.
Badrum, hehe

Okej, jag medger, det är lite stört att lägga ut bild på badrummet. Men det är så himla fint så jag vill bara visa. Börjar likna en bostadsannons detta. Känns verkligen skönt att ha ett fräscht badrum, vad är väl softare än det. Ja, ett fräsch kök förstås. Och hälsa och glädje. Men av materiella ting är ändå fräscht badrum en bra sak...
Till och med 1,20-säng...

De lite mer onödiga bilderna blir miniatyrer. Som här tex min säng. Som inte ens är smal och ämlig, utan 120 bred! Soft. Mittemot utanför fönstret är skolan där jag sitter och skriver detta. EXTREMT nära skolan alltså, bara över gatan. Mycket soft.
Mitt kök

Ett sånt otroligt lyft att få ett fräscht NYTT kök som är bara mitt eget. Jag kan äntligen laga mat igen ordentligt och det känns jätteskönt. Barbordet där är perfekt, jag kan både sitta och äta och plugga där, mycket mysigt!
Lägenhetsbild

Bara för att kontrastera lite ytterligare är här en bild på mitt hem som känns makabert vräkigt med Kayamandis skjul 5 minuter härifrån i åtanke. Men jag tycker det är jätteskönt att bo där ändå.
Nya lagenheten och massa plugg
Kom fram en kvinna idag i garaget i huset (ja, nu har jag tom min egen parkeringsplats i ett innegarage, trots ingen bil..) och fragade mig om hon inte kunde fa stada hos mig. Hon stadar for manga studenter sa hon, hon ar palitlig. Jag tror henne. Men jag sade att jag har lite svart for att nagon annan stadar at mig, jag som ar student och har tiden. Plus att jag inte i hjartat tycker om det. Da sa hon att snalla mina barn behover nagot att ata, jag har en hyra att betala i Kayamandi (kakstaden) och jag har inget jobb den har veckan. 80 rand for hela lagenheten. (80 spann)
Kandes som det var svart varfor jag med mitt varldssamvete skulle lata bli att be henne stada av princips skull. Nu har jag ju just flyttat in och behover inte stada, men.... det kandes som om mina argument om att 80 rand ar totalt underbetalt kom pa fall, nar hon kom och uttryckligen forklarade varfor hon behovde dem sa mycket. "Here in South Africa it is not strange to have someone clean your place"
Hm. Svara saker att ta in for mig, det dar.
Nu hem och forbereda presentation imorgon. Hem till min fina fina lagenhet!!!!! (sjuka kontraster i dessa blogginlagg, ena meningen nagon som inte har mat, andra jag och min nya lyxlya. suck... det ar kontrasternas land det har.)
The hostel

Det här var det svåraste att se.
Under apartheid så rådde strikta passlagar. Alla svarta var förpassade till särskilda områden, the Home Lands, som inte var något annat än getton dit de svarta tvångsförflyttades. Territorierna sades inte tillhöra Sydafrika, och hemländernas invånare blev tvungna att ständigt bära pass och ansöka om tillstånd för att komma in i Sydafrika.
Det var bara männen som fick komma in till städerna - om de hade jobb. Allt för att hålla städerna så vita som möjligt. Då bodde männen så här, som på bilden: i ett hostel där de betalade kanske 5 rand per natt för att få sova när de jobbade. Kvinnorna, barnen och de gamla var kvar i hemländerna. Efter apartheids fall kom många familjer med sina fäder och män till städerna, och nu bor här fyra familjer i de här fyra sängerna, istället för fyra män. På nätterna lägger de ut madrasser och filtar som barnen får sova på - människor sover överallt.
Det här var verkligen svårt. Jag ville gråta, men nu är man ju vuxen och jag tryckte bort känslorna. Konstigt. Där stod vi i rena, nya kläder med skitdyra kameror och tog bilder på misären. Helt sjukt. Det luktade illa och madrasserna var trasiga. Det var så surrealistiskt att befinna sig mitt i någonting som jag inser att jag tidigare bara har läst om. Att se det, att känna det, blev... svårt.
Guiden berättade att det förekommer mycket sexuella övergrepp i den här miljön, om någon man inte har en fru och han hör "what the others are doing with their wives, at night", så sade han att det är ofta som män ger sig på småflickor, och de är ofta för rädda för att säga nej. Det är så fruktansvärt så det skär i kroppen. Våldtäkt anmäls sällan, berättade han vidare, för de som går till polisen får köa i ett och samma rum, och det är inte många som vill att andra ska höra vad de varit med om.
Tala om svåra levnadsförhållanden för kvinnor. Orden räcker inte till..
Kayamandi

Det område i Stellenbosch dit de svarta tvingades flytta under apartheid, var Kayamandi. Det är Stellenbosch kåkstad, township. Jag var där med skolan på introduktion, eller rundtur, hur makabert det är låter. De vita byggnaderna med röda tak ni ser en bra bit bort, det är Stellenbosch university med campusområdet. Så nära är det mellan välfärd och väldigt svåra levnadsförhållanden. Mitt i alltihop så är det en fantastisk utsikt uppifrån Kayamandi, det ligger högt och är det klart är det fantastiskt fint.
Det var konstigt att vara där. Jag ville gråta, samtidigt som man inte kan låta bli att smittas av det liv som townshipet sjuder av: barn överallt, tvätt på tork, folk säljer grönsaker, grillar kött..... livet pågår mitt i de svåra förhållandena. Jag kände mig väldigt tagen efteråt.
Pratade en del med guiden, som själv bor där, om att det känns svårt och fel att komma som europé med kameror som kostar mer än vad de flesta av de svarta i Kayamandi tjänar på ett år. Men han menade att det är bättre att folk utifrån intresserar sig och kommer, än inte alls. Under apartheid, innan 1990, satte ingen vit sin fot i Kayamandi. Och, sade han, är det en av tio som kommer som engagerar sig för att göra en skillnad, så är det värt det. Han har ju rätt, även om olustkänslan av att vara det rika barnet på besök i misären är svår att bära.
Jag har fått en kyl!!!
... aldrig har jag väl blivit så glad för en kyl! Men idag när jag var hos hyresvärden och visade kvittot från banken att jag har betalat så sa de att de hade fixat en kyl till mig! Toppen, nu slipper jag fixa en kyl! AAAH! Jag hade budgeterat 1200 spänn varav jag kanske skulle få tillbaka 500, så nu är jag nöjd! Kan spara till att resa på septemberlovet. Slipper faktiskt handla möbler alls typ. Win win situation liksom, de hyr ut den omöblerad så att det blev billigare för mig, och sen så möblerar de den ändå tillslut! Så HIMLA roligt ska det blir att flytta dit!
Plus att Tommy hittat nya bra funktioner på Skype så vi kan få ännu bättre webcambild, hihi!! Jätteglad!
Nu ska jag sticka hem och byta om, sen ut och äta och partaj med ett gäng statsvetare!
Flyttar! Jipiii!
Stallet ar omoblerat, vilket i detta fall innebar att det finns en spis (inbyggd och fin!) men ingen kyl. Sa nu maste jag skaffa en kyl! det later hysteriskt, men det kanns helt okej, det fanns inga omoblerade ettor kvar och jag vill verkligen ha den. Ska kopa en ny kyl for 1200 tror jag och sa kan man salja den igen och fa tillbaka typ halva pengarna nar man aker. Hyresvarden ringde precis och sa att hon fixat en sang till mig! Toppen! Sa da slapp jag kopa det. Nagra barstolar bara, sen ar det komplett! Bordet som ar vaggfast ar sa stort att jag kan ha det bade som arbetsyta och matbord. Sen behovs ju kopas porslin och inredning hihi men faktum ar att jag redan hade kopt en hel del grejer till huset som fattades, sa det ar bara nagon mer kastrull, lite tallrikar och diskstall som behovs. Och det kanns jatteskoj att fa ga och shoppa sant, finns affarer med jattefina grejer som ar billigare an IKEA har! Plus forstas afrikansk kitch-inredning fran marknaden som jag anda tankt fixa till rummet..... ska bli SA kul att flytta in dar, och stallet blir bara mitt! Kanns jattemysigt!
Inflyttning tisdag! Sen kommer bilder.
Men nu ska jag ta och printa ut ett gang artiklar som jag ska borja lasa ikvall. Plikten kallar!.....
Forsta lektionen political economy skitbra
Robben Island

Sist men inte minst har vi här Robben Island sett från utsikten på Signal Hill. Mäktig och konstig känsla att se fängelseön med egna ögon. Det är 10 kilometer ut i iskallt och strömt vatten fullt med hajar - inte konstigt att ingen rymling någonsin tagit sig därifrån. Vi diskuterade just om vi ska åka till Robben Island på fredag, då har vi inga lektioner denna vecka. Vill komma dit så fort som möjligt. Overkligt att man plötsligt är här och befinner sig mitt i detta så nyligen brinnande politiska inferno som nu är inriktat på försoning istället för hämnd och inbördeskrig. Det är bara 12 år sedan apartheid föll: en svindlande kort tid. Det märks ju inte minst genom de enorma klyftorna ekonomiskt som, iallafall här i Western Cape-regionen, knivskarpt verkar följa hudfärg. Det finns vita områden (som Stellenbosch University), sen finns de färgades bostadsområden strax utanför Stellenbosch, och sen bor de svarta i kåkstaden här intill, Kayamandi. Helt sjukt.
Men jag pratade lite mer med Rob om det igår (den enda som inte känns som en valp av mina sambos kompisar) och han sa att det är inte lika tydligt i Joburgområdet, där finns mer av den svarta medel- och överklassen och då blir den vita rasismen inte lika stark. Här, menade han, är alla svarta fattiga och/eller kriminella och då är det lättare för rasistiska idéer att leva kvar.
Har börjat läsa nu böcker jag har om Sydafrikas historia, äntligen, och det ska bli ett viktigt steg för den liksom fysiska förståelsen att verkligen sätta foten på Robben Island och se vad vissa av ANC-ledarna fått gå igenom.
Och som ett steg mot ett försök att förstå de svartas verklighet i Stellenbosch ska jag till den lokala kåkstaden Kayamandi imorgon med volontärprojektet och få en introducerande, ja vad ska man kalla det, rundtur. Visst låter det sjukt, som om det vore djur på zoo. Jag avskyr att gå på rundtur för att titta på folks svåra levnadsförhållanden, men någonstans måste vi ju börja introduktion om vi ska göra någon nytta där under terminen.
Anders å Tobbe

Här är Anders och Tobbe som är de två svenska killar jag hängde med första dagarna och som fortfarnade känns som min lilla extrafamilj. Himla skojiga killar, fast de mobbar mig för typ allt haha, antar att det är därför de känns som extrabrorsor.... ;-)
Beach 2006, om någon månad eller så.....

Här är Camps Bay, en av Kapstadens finaste städer. Vi var där en sväng på den guidade turen och trots regn, stormvågor och kyla så kunde vi lätt föreställa oss hur soft där kommer bli från oktober och framåt när det är varmt... hehehe.....